- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiosjunde årgången. 1938 /
329

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Det religiösa läget i Tyskland. I anslutning till ett samtal med riksledaren Alfred Rosenberg. Av Rudolf Kinsky. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det r e I ig i ösa l ii get t Ty s k l an d

I anslutning till ett samtal med riksledaren Alfred Rosenberg

Av Rudolf K i n s k y

Översättning från författarens manuskript av A. L. W.

Kristendom och nationalsocialism

DEN ÖVERVÄGANDE delen av tyska
folket står nu bakom övertygelsen att
nationalsocialismen ryckt det undan från
avgrundens rand och återskänkt det dess
betydenhet och dess framtid. Värnrätten
är återerövrad, Stor-Tyskland har skapats,
arbetslösheten är avskaffad, folket bjudes
nöjen och förströelser som hjälpa det att
bära nuets hårda verklighet. Icke
underligt, att det tyska folket känner sig
förpliktat till nationalsocialismen och däri
övervägande ser sitt sedliga och moraliska stöd.
Nationalsocialismen är alltså nu djupt
förankrad i det tyska folket. Hur förhåller den
sig till den hittills största sedliga och
andliga makten: kristendomen ? Man vet att
nationalsocialismen är en världsåskådning och
därtill en sådan med totalitärt anspråk, det
vill säga med ett anspråk som utesluter varje
annat anspråk på världsåskådningens område.
Hur står denna totalitära nationalsocialism
till kristendomen?

Nationalsocialismen ställer den germanska
rasens religiösa känsla i förgrunden. Vad
betyder det? Det betyder att den avvisar allt
som synes stå i strid med den hos det tyska,
det germanska blodet medfödda religiösa och
sedliga känslan (av nationalsocialismen kallad
raskänsla). Och nationalsocialismen förkunnar
att det finns en sådan i blodet nedärvd känsla
och att denna känsla icke blott icke är synd
— såsom dess vedersakare hålla före — utan
av gudomligt ursprung och därför alstrad av
en gudomlig vilja.

Med utgångspunkt från denna känsla — i
dess primitivaste form — har
nationalsocialismen först och främst vänt sig mot allt judiskt
som aktuellt tidsfenomen. Den har i
judendomen sett den germanska känslans och tankens
motpol, anledningen till att denna känsla och
tanke på så många områden blivit sig själv
otrogen; och därför har den betraktat
judendomen som yttersta grunden till ali inre och
yttre nöd som drabbat den tyska nationen,

ja den germanska rasen överhuvud. I bibeln
såg man den andliga vägröjaren, som skänkt
judendomen detta inflytande, och därmed
blev redan från början kampen, dolt eller
öppet, riktad mot bibeln.

Katolska kyrkan hade genast på känn att
det här uppstod en lika farlig som oförsonlig
motståndare och öppnade därför strid mot
partiet. Den ställde sig från allra första början
fientlig mot nationalsocialismen och
bekämpade den med alla medel som stå den till
buds — visserligen, och detta är det
betecknande, utan att kunna hejda dess segerrika
framträngande. För den protestantiska kyrkan
uppenbarade sig motsättningen först sedan
partiet gripit makten. Först då den tyska
evangeliska kyrkan i riksbiskop Müller skulle
få ett gemensamt överhuvud, som hade
uppgiften att bringa hela evangeliska kyrkan i
Tyskland under en hatt — ända till 1933
fanns det ju ingen evangelisk rikskyrka, utan
blott mer än två dussin skilda landskyrkor —
trädde motsättningarna i dagen. Det uppstod
två läger: den så kallade bekännelsefronten
såsom uttryck för den del av de troende som
ville fasthålla vid bibeln i dess helhet, och de
så kallade tyska kristna, vilka ville kasta
överbord den av den judiska andan burna delen
av bibeln och betraktade Kristus som en
arisk religionsstiftare.

I maktägande kretsar hänvisar man på att
tillsättandet av riksbiskop Müller, vilket
utlöste krisen, icke skedde genom ett diktat,
utan genom en valhandling, som visserligen
efteråt angripits men dock faktiskt ägt rum
från dåvarande högsta legala kyrkliga
kollegialmyndigheters sida. Det medgives vidare
att några misstag senare gjorts, som vidgade
den uppståndna klyftan i stället för att minska
den. Man erinrar sig ännu de svåra
stridigheter som blevo en följd av doktor Jägers
verksamhet, då han med våld och med
diktatoriska åtgärder ville återställa enheten.

Ett faktum är att medan den katolska
kyrkan även efter omstörtningen stod reserverad
för att icke säga fientlig gentemot den nya

329

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:25:38 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1938/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free