Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Det religiösa läget i Tyskland. I anslutning till ett samtal med riksledaren Alfred Rosenberg. Av Rudolf Kinsky. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det religiösa läget i Tyskland
icke mycket. Hauer har själv dragit sig
tillbaka. Men kampen föres med ökad styrka
vidare på andra linjer.
På ena sidan i denna kamp stå ett antal
större eller mindre tidskrifter och tidningar,
som avvisa varje kristendom och heller icke
vilja vara med om någon förnyelse. Bland
dessa leder fru Mathilde Ludendorff med sin
tidskrift Am heiligen Quett deutscher Kraft den
skara som samlat sig kring den gamle
fältherren. Å andra sidan kan man icke förbise
att allt flera stämmor höras, som tala om en
djup inre förvantskap mellan den äkta
kristendomen och tyskt kännande och tänkande.
Upprepade gånger har riksministern doktor
Goebbels, som bär det ministeriella
ansvaret för nationens kulturella liv, framhållit
hur orimligt det är att som jude stämpla och
förkasta den störste och genialaste kämpen
mot judendomen som någonsin funnits,
nämligen Jesus av Nazareth; den största
antisemitiska rörelsen i alla tider,
nationalsocialismen, vore fastmera naturlig bundsförvant
till den störste judemotståndaren i alla tider,
Jesus Kristus. Påfallande är också ett
ställningstagande i Tysklands största
antisemitiska tidning, Der Stürmer i Nürnberg,
utgiven av den bekante antisemitledaren Julius
Streicher. Denna tidskrift, över vars ton man
kan tänka hur man vill, men som dock hör
till de mest lästa i Tyskland och därför har
det största inflytande, skriver i sitt i5:de
nummer, april 1938:
Den som framställer det påståendet att Kristus
tillhör den judiska rasen, han må blott icke om sig själv
säga att han är »folkligt sinnad». Ty med denna
uppfattning bevisar han raka motsatsen till det. Han
bevisar därmed att han icke har någon aning om de
stora raslagar som människorna här på jorden äro
underkastade. Också kristendomen har utvecklat sig
enligt dessa lagar . . . Den som vill säga sanningen,
han måste fritt förklara, att den kristna tanken tillhör
de största kulturskapande krafterna i mänsklighetens
historia. Men lika stor som denna tanke och dess
verkningar är också dess förkunnare. Kristus var en av
de största och genialaste personligheter som jorden
någonsin frambragt. Men den som säger att denne
Kristus varit jude, han. . . slår därmed sin egen
världsåskådning i ansiktet. Ty han påstår därmed att
den judiska rasen vore i stånd att frambringa väldiga
andliga hjältegestalter, titaner i mod, sanningskärlek,
klokhet och vidsyn . . . Fastmera kan man ur dessa
(Kristi) läror med överväldigande tydlighet se att
Kristus var icke-jude. Och att han överhuvud var en
av judendomens största motståndare på jorden . . .
Därför att Kristus förde denna antijudiska kamp och
uttalade dessa antijudiska förkunnelser, därför hatade
judarna honom. Därför förföljde de honom. Därför
tillgrepo de alla medel för att slutligen få honom
korsfäst på Golgata . . .
Alfred Rosenberg.
Men hur förhåller det sig med de
bibelställen ur vilka det framgår att Kristus var
jude? Det heter i Der Stürmer:
Juden har genom förfalskning trängt sig in i bibeln.
Martin Luther säger: Juden är född förfalskare. Juden
har hittills falskeligen förvanskat allting i världen
som talade till hans nackdel. . . Det vore mer än
barnsligt att tro att juden skulle hejda sig i sina
förfalskningar inför kristendomen, dess lära och dess
historia.
Slutligen ger Der Stürmer uttryck åt
förhoppningen att det skall lyckas att åter
»driva ut judarna ur templet såsom
vedersakare till allt mänskligt,» och han tillägger:
»Har detta skett, då skall, tillsammans med
den nationalsocialistiska läran, också åter
en anständig, från judar renad kristendom
gripa alla tyskars hjärtan.»
Jag citerar icke dessa ställen därför att jag
tror att någon som av grundsats hyser en
annan åsikt skall övertygas genom de här
anförda argumenten, utan fastmera därför att
jag däri ser ett viktigt symptom på i vilken
riktning den allmänna religiösa känslan i
Tyskland går — så vitt någonting bestämt
över huvud låter säga sig.
För att vinna fullständig klarhet har jag
gjort ett besök hos den man som är ansvarig
331
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
