Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Operakrönika. Av Herman Glimstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Opera krönika
Fot. Riwkin.
Léon Woizikowsky i Furst Igor-baletten.
Med den ännu magiskt verkande klangen
av ordet rysk balett mottogs den s. k. Ryska
Monte Carlo-balettens gästspel i december som
ett evenemang. Såväl denna trupp, under
direktion av Jacques Lidjinoff1, som ännu en
med samma ursprungsbeteckning och ett
tredje likaledes turnerande sällskap utgöra
nybildningar kring enstaka krafter från den
ursprungliga, av Diagilev ledda baletten.
Programmen voro också till övervägande del
sådana som tillhörde den store balettanimatörens
repertoar, alltifrån de polovtsiska danser ur
»Furst Igor» som beredde en av hans första
segrar i Paris 1909. Och de flesta av de nu givna
baletterna voro förut kända för stockholmsk
publik, som redan 1913, vid det första besöket
av Fokin, Diagilevs förste koreografiske
medarbetare, invigdes i vad som med fog kallades
för »balettens renässans». »Rosendrömmen»,
där det genom Nijinskij berömda
»tigersprånget» genom det öppna fönstret exekverades
av den även i några andra uppgifter uppmärk-
1 De med numera tillämpade principer ej alltid
överensstämmande transkriptionerna av de ryska
namnen äro de på programmen använda.
samma.de unge Igor Yousskevitch, och
»Karneval» fick jag ej återse, men däremot tre
andra under Fokin presenterade baletter.
Ej sedan den ryske konstnären själv
uppträdde i den nämnda Furst Igor-baletten har
det barbariskt festliga i denna danssvit
återgivits med liknande élan som när nu Léon
Woizikowsky, truppens balettmästare och
yppersta kraft, i krigarens parti utvecklade
sin maskulina kraft, eggande alla
meddansan-de till allt vildare yra.
I Syljiilerna lärde man i Vera Nemtchinova,
affischerad som truppens prima ballerina,
känna en virtuos, men knappast med den
riktiga stjärnglansen bestickande artist. De många
vackra unga damerna gjorde utan svårighet
även nu den till Chopinmusik, i
Taglioniti-dens tyllkjolar dansade baletten till den
»romantiska dröm i en akt» som den enligt
undertiteln skall vara; precisionen, t. ex. i de
rörelser som visserligen somnambulistiskt,
men med exakt samtidighet skola utföras av
de mot varandra korresponderande
kvinnorabatterna, har dock varit större hos vår egen
operas balettkår.
403
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
