- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiosjunde årgången. 1938 /
427

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Den osynlige läsaren. Av Margit Abenius - Oförgängligt. Av Ragnar Jändel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den osynlige läsaren

att han inte längre kan böjas och formas
åt något håll. Då är man framme vid
schablonen, kommer ingen vart. Ibland är
han död, men förefaller att en gång ha
levat, med friskt, ungt, rörande liv —•
endast en finkänslig forskning eller kritisk
intuition kan återväcka honom till
temporärt liv:

... av värmans spända kraft de tunna
knoppar klyvas,

och ren med täta löv de lugna skogar yvas . . .

Hur kände och förnam den osynlige
läsaren?

Men så har vi den originella, genuina,
eldigt framträngande, vars osynlige läsare
ännu inte har någon klart medveten
motsvarighet bland de verkliga läsarna —
honom kan det gå galet för i dagskritiken,
och om han har skrivit en extatisk dikt,
»lätt som ett skratt», fylld av söta, aromatiska
dofter — »honung» kallar han doften, ty
den är god ■—• så kan det hända, att en
litteraturkritiker (av vilken man förvisso

inte kan begära, att han skall ha den ringaste
personliga erfarenhet av hur poesi, det vill
säga konstnärlig sådan, uppstår) fastnar
i en honungsmateria, som är seg och klibbig
och allt utom behaglig att simma omkring i.

Hos varje författare, som man räknar
med, pågår det abrupta dramat eller den
lugnt fortskridande berättelsen om
förhållandet till den osynlige läsaren. När den
anonyme verkligen är frammanad ur Kaos
och kontakten skapad, avläser man i de
skiftande manifestationerna förhållandets
liv och intensitet. Vissa tider blir klyftan
mellan den osynlige läsaren och den synlige
olycksaligt djup. Den osynlige läsaren
försvinner då i töcknig overklighet och
den synlige drar ner litteraturen till sin
slappa och triviala nivå. Kritikerns uppgift
i detta sammanhang borde väl vara att
medla mellan den synlige och den osynlige
läsaren, instruera och väcka den förre,
men aldrig, aldrig överge sina visioner av
den osynlige läsaren.

OFÖRGÅNGLIGT

Av RAGNAR JÄNDEL

Slocknade solars ljus
skälver i rymden,
ty ingenting förgås.
Varje skri och snyftning
följer eterns vågor,
stannar vid det öra
som kan höra.
Ingenting förgås.

Doft i blomma, mänskohjärtats slag
lever evigt,

varje tanke lever och slår rot

var den kan gro.
Dödsrike, var är din tomhet,
död, var är din udd?

Djupt in i allt,
där stjärnor blomma
som ros på rosenträd,
sitter Gud i gyllne ljus,
diktar kärlek,
spinner evighet. —

427

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:51:14 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1938/0475.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free