- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiosjunde årgången. 1938 /
447

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Tvärsnitt genom sovjetlitteraturen. Av Vera Schwartz. Översatt från författarens manuskript av A. L. W.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tvärsnitt genom sovjetlitteraturen

Av Vera Schwartz
Översatt från författarens manuskript av A. L. W.

__y NOM SAMTIDENS litteraturer intager

sovjetlitteraturen en plats för sig. De ryska
diktverkens konstnärliga nivå höjer sig
ingalunda över många andra länders. Och dock
finns det kanske just nu ingen annan litteratur,
som kan glädja sig. åt en sådan popularitet
utanför sitt eget lands gränser som den
sovjetryska.

Vid den första flyktiga bekantskapen med
den sovjetryska litteraturens verk möter man
icke blott ett nytt stoff, utan också en rad
nya namn. Och det är icke någon tillfällighet
att dessa namn äro nya. Den ryska
revolutionen medförde en djupgående
omvälvning av samhället, vilken kallade en ny
generation av skriftställare till liv och skänkte
sin avgörande karaktär åt skönlitteraturen,
som ju alltid är en spegelbild av den sociala
utvecklingen. Redan kort efter
marsrevolutionen 1917 och framför allt genast efter
novemberrevolutionen samma år visade det
sig, att nästan hela det gamla gardet av
författare, såsom Bunin, Kuprin,
Meresjkovski, vilka snart vräktes undan av
revolutionens stormvågor, men också andra, såsom
Alexej Tolstoi, vilka sökte anpassa sig efter
de nya förhållandena, icke förmådde
upprätthålla sin gamla betydelse i det nya
Ryssland.

En ny författargeneration, varav några,"
såsom Majakovski, Jessenin, Kljujev och
andra, ännu kort tid före revolutionen döko
upp i litteraturen, trädde fram i förgrunden.
Det var unga diktare, betecknande nog ofta
av bondehärkomst (Jessenin, Kljujev), som
först sökte ge de revolutionära stämningarna
litterärt uttryck, men de måste överlåta åt de
först senare framträdande romanförfattarna
och novellisterna att skildra det av
revolutionen upprivna landet.

Skildringen började först i litet format.
Den första betydande början gjorde de unga
skriftställarna (Vsevolod Ivanov, Michail
Sostschenko, Boris Piljniak och andra),
vilka sågo sin mästare i Eugen Samiatin, som

några år före världskriget offentliggjorde sina
första noveller. I sina tidigaste berättelser,
som äro klokt och ironiskt utmejslade, sökte
Samiatin icke så mycket skildra revolutionens
händelser som genom några få detaljer,
omsorgsfullt modellerade, forma ett stycke
upplevd revolutionär verklighet. Detta sätt att
skildra var i hög grad ägnat att fasthålla de
första revolutionsårens mångskiftande oro.

I verken från de första revolutionsåren,
vilka endast antyda borgarkrigets egentliga
tilldragelser, äro ofta det gamla och det nya
Ryssland brokigt blandade med varandra.
Oförgätliga i dessa böcker äro framför allt
de många samtalen, som av författarna
avlyssnats på de stora landsvägarna, de vida
markerna, på tåg och offentliga lokaler.
Outsägligt elände och de djärvaste fantasier,
hunger, tyfus, skurkar och entusiaster, råhet
och djup längtan, matroser och soldater,
vilkas sociala medvetande brådstörtat hade
väckts genom revolutionen — allt detta
trängs tillsamman för att ur heta, trasiga
brottstycken låta ana en väldig folkrörelses
ansikte.

Det som framför allt frapperar i dessa verk
från revolutionens första år är böndernas och
småborgardömets stora roll i revolutionen,
vilken officiellt gällde för att vara
proletariatets. Understundom har läsaren känslan av
att förnimma en gigantisk agrarrevolutions
annalkande, dovt hotande steg. Uppdelningen
av jorden mellan de nödlidande bönderna
tycks vara det främsta ögonmärket för dessa
uppviglade massor. Också äro för bönderna
stadsinvånarna med alla sina svåra och
obegripliga ord något så främmande, de älska
enkla, lödiga ord. Och till sådana enkla,
»goda ord» hör i första rummet »åkern».

Även representanterna för småborgardömet
äro tecknade på ett mycket levande sätt. Den
äldre generationen är nästan alltigenom
fientlig mot revolutionen, förbannar
»bolsjevikerna», begråter det förflutna. Dessa äldre
småborgare försöka emellanåt bli verksamma

447

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:25:38 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1938/0495.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free