Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Tre målarlynnen. Klassikern, romantikern och realisten. Av Lars-Ivar Ringbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre m ålarlynnen
Caspar David Friedrich: Självporträtt. Teckning.
Berlin, N ationalgallerie.
Sanning var för honom natursanning,
naturtrohet. »Konsten består i att taga
naturen som grundval, att kopiera den
noggrant,» säger han, men tillägger mycket
betecknande i samma andetag, »i det man
naturligtvis väljer dess bästa sidor.
Fulheten är en olyckshändelse, icke ett av
naturens drag.» Tillägget visar hur Ingres i
sitt naturbegrepp smusslar in ett bestämt
skönhetsideal, med »natur» menar han en
från det fula befriad, alltså en förskönad
och idealiserad natur. Genom att på detta
sätt såsom något självklart underförstå
en hyfsning av naturens former kan Ingres
förena kravet på natursanning med
fordran på ädla och ideala former, sådana som
grekerna och Rafael enligt hans tanke
förverkligat.
Ingres’ »natursanning» är alltså icke på
långt när detsamma som realistisk natur-
trohet. Därtill kommer att han ifråga om
själva temat i konsten, motivet, icke har
en tanke på att taga det från den
omgivande verkligheten. Han håller strängt på
motiv med heroiska och höga handlingar,
han är stolt över att kunna kalla sig
»historiemålare», och själv har han, om man
bortser från hans många porträtt, alis
icke återgivit motiv, som kunde kallas sanna
bilder ur naturen. Vill man ånge de
konstnärliga värden Ingres anser vara sanna,
måste man därför hålla sig inom
formproblemens gränser och fråga: hur skall
naturen avbildas för att bliva sann och skön
som grekisk form och rafaelisk bild? Svaret
ger Ingres i sin egen konst och i sina många
uttalanden om linjeteckningen såsom
konstens enda giltiga fundament.
»Linjen, det är teckningen, det är allt,»
hävdar han ständigt. •—• »Teckningen är
467
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
