Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Tre målarlynnen. Klassikern, romantikern och realisten. Av Lars-Ivar Ringbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lars-Ivar Ringbom
Claude Monet: Katedralen i Rouen.
•en serie olika perioder. Det är möjligt, att
eftervärlden skall skatta han ålderdoms
alstring högst, över den vilar det en bitter
tragik, ty de ögon, som sett mera sol och
ljus än kanske något annat mänskoöga,
träffades slutligen av blindhet.
Mannaårens friluftsmåleri hade Monet redan då
•delvis övergivit; nu blev den gamle men
verksamme målaren alltmera hänvisad
till sitt inre bildskådande. De bilder han
ännu skapade utvunnos ur minnet och
fantasien och sammansättes mera av
drömmens än av synbildens material. »Edra
ynglingar skola se syner, och edra gamla
män skola hava drömmar.»
De tre stora målare, som jag i glimtar
karakteriserat, ägde ett gemensamt drag:
deras ensidighet. Och emedan var och en
företräder olika, ja sinsemellan motsatta
egenskaper i mänskligt målarlynne,
erbjuder deras konst många osökt
jämförbara motsatser. Men lätt vore det också
att visa på gemensamma drag hos två av
dem i förhållande till den tredje. I många
stycken överensstämma de som voro
samtida, Ingres och Friedrich, med varandra, i
andra åter de två landskapsmålarna
Friedrich och Monet, och slutligen ha de båda
fransmännen gemensamma drag, som
saknas hos tysken. En kort hänvisning till
480
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
