Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Karlfeldt och demonerna. Av Olof Lagercrantz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olof Lagercrantz
mest konstfulla, utländska versslag.
Framför allt var det dock mystiken och de
religiösa aberrationerna under iöoo-talet
som fångade hans uppmärksamhet. Som
bibliotekarie i Lantbruksakademien hade
han god tillgång till gamla böcker laddade
med folklig och mystisk lärdom. Vid denna
tid började han också sin Lucidorbiografi,
som gav honom många tillfällen att blicka
in i iöoo-talsmänniskornas mentalitet.
Drömmen om det tusenåriga riket, som
spelade en avgörande roll inom det s. k.
kiliastiska svärmeriet, hade tidigare gripit
honom och antagligen inspirerat honom till
Barmhärtighetens tempel i Fridolins visor.
De nya släkten blomma
inunder trygga åsar;
och älskog går i drömmar
vid dina lunders strömmar,
ej synd, ej sorg han vet.
Nu tycks han helst dragas till
häxprocesserna och den värld, som dolde sig
bakom dem. Han fick här en förklaring
till många av de föreställningar, som folket
viskat i hans öra, när han var barn. Han
insåg nog också, att de demoner, som togo
kvinnorna i besittning, stodo i ett hemligt
samband med Pan och hans värld. Karlfeldt
fann nu en symbolvärld, som sällsamt väl
lämpade sig för de upplevelser han haft på
driftlivets område. Med den skygghet, som
var utmärkande för hans väsen, kunde han
inte tänka sig att direkt närma sig de ämnen
han nu ville behandla. Helst skulle de vara
förklädda och skenbart ligga långt tillbaka
i tiden.
Redan i inledningsdikten till Flora och
Pomona förnimma vi en annan ton än förr.
Det sägs om livets andedräkt, att den
strömmar även ur »nattens skygga
sorge-kväden», och dessa ord bilda inledningen
till en hel rad liknande uttalanden.
Renare toner kvälla
nära till livets källa
nära till dödens dal.
heter det i Årets sagor.
Jag är ett barn av natten
och tarvar dess modersbröst,
finna vi på ett annat ställe. Döden bejakas
och kallas livets fullkomnare. Ingenting
får riktigt sitt fulla värde förrän det
genomgått en lut i alla jordens syror. Man kunde
kanske också uttrycka saken som
Zara-thustra: »Man måste ännu hava kaos
inom sig för att kunna föda en dansande
stjärna.»
Karlfeldts dikt hade redan länge sugit
näring ur Bondepraktikan. Nu blir det de
lönnligaste strömdragen i dylika folkliga
böcker, som han främst fäster sig vid.
Orchidéerna ansågos vara kärleksörter,
därför att deras rotknölar påminna om
testiklar. De bli Venus’ blommor även hos
Karlfeldt. Om nattviolen heter det (i
Natt-yxne), att dess blod är blandat som en
jungfrus, att dess doft är renast och bäst
under månens sken. Men i mörkret bor en
farlig lidelse.
Veneris blomma, nosserot,
vinden far upp, som sov vid din fot,
ur mörkret ett lidelsens stråkdrag svingar
på flädermusvingar
mot månens klot.
Jungfrublomma, böj dina knän,
oskuld som brytes, dess doft är frän.
Vet du de skära drömmarnas öde?
Djupt i din rot går ett hemligt flöde,
en jordbrygd skum,
Veneris blomma, Satyrium.
Det är ofta till könslivet och dess
förvillelser som Karlfeldt nu vänder sig.
Häxorna är en kärleksdikt, gruvlig och
förfärlig, buren av en magisk melodi, som
runnit upp ur mörkret och tvingat sig till
att bli hörd. Men alla försiktighetsmått äro
vidtagna för att inte känsliga salongsöron
ska såras. Dikten kan läsas som en
kulturhistorisk kuriositet, om man så vill. Dess
yttre tillblivelsehistoria är intressant.
Karlfeldt nöjde sig ej endast med att studera
de vanliga häxprocessprotokollen,som Krö-
498
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
