Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Berit Spong. Av Sten Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Berit Sp o n g
Av Sten Linder
SIN SENASTE diktsamling, Dam
med parasoll, talar Berit Spong
självmedvetet självironiskt om sin »typ från
nittita-let». Vid den tidpunkt — mitten av
tjugutalet — då hon debuterade, kunde man på
den svenska parnassen urskilja något av en
litterär skolbildning kring ett begrepp,
som man efter titeln på en representativ
essäsamling av en mäktig kritiker kunde
benämna »svensk vardag». Visserligen
innebar detta begrepp en moraliserande
motsättning både till den
heidenstam-lever-tinska epokens smak för högtid och fest
och till den söderbergska tidens
flanörböjelser. Men samtidigt lystrade man allt-
jämt till sådana äkta nittitalsparoller som
svenskhet, provinsialism, traditionalism,
idyll, stil. . .
Samtidigt som denna smakriktning stod
i sitt fredliga flor, organiserade sig
emellertid en annan vardagsskola av mera stridbar
karaktär, tjugutalets proletärdiktning och
sociala tendenslitteratur, som gick till
hetsigt anfall på »den borgerliga idyllen»
och »Karlfeldtsfaran». Berit Spongs lyriska
och novellistiska debuter (1924 och 1926)
ägde rum under själva brytningen mellan
dessa litterära utvecklingstendenser.
Hennes första böcker buros upp av den
tendenslösa vardagsdiktens högflod och kommo
522
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
