Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Prags tusenåriga borg. Av Axel Gauffin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel G a a †† i n
Mathias d’ Arr as. Pierre Par l er.
Porträttskulpturer av Pierre Parler i S:t Vituskatedralens triforieomgång.
fanor och andra dyrbara ting för att göra
begravningen till ett värdigt skådespel.
Som han går där i sin svarta dräkt, mitt
bland ali denna prakt, är han en bild av
motsättningarna i sitt eget dunkla väsen:
praktlystnaden och mysticismen,
representationsbegäret och ensamhetshungern.
Var hör han egentligen mest hemma — i
guldmakaregatan eller hos sina astrologer?
Hos Tycho Brahe och Kepler eller i de
fantastiskt mäktiga salar, den ena av dem
den största i Europa, som han låtit uppföra
för sina skatter?
Där strålade mästerverk av sin tids
störste målare, av Tizian och Correggio, av
Dürer och Breughel. Men där fanns också
kärl av silver och guld, snidade och slipade
ädelstenar, däribland 3 000 dussin
diamanter. Och så slutligen den stora gruppen
»Wunder» — kuriositeter sådana man
älskade att samla i dessa tider — vi möta i
förteckningen en »handske av människohud»
och »tandgården och ena handen av en sirén».
När kejsar Rudolf dog 1612 hade hans
förstånd i tre år varit omtöcknat. Han slöt
sina ögon i det vackra lilla renässansslott
Belvedere, som hans farfader, Ferdinand I,
hade anlagt i slottsträdgården på andra
sidan borgens vallgrav.
Sex år senare utspelades i Hradschin
den välbekanta dramatiska episod, som
skulle få världshistoriska följder. Kejsar
Matthias’ tilltag att stänga och riva
protestantiska kyrkor hade retat de böhmiska
ständerna till uppror. Den 23 maj 1618
blevo två kejserliga ståthållare, Vilem
Slavata och Jiri Martinez, tillsammans
med en sekreterare vid namn Fabricius
utslungade genom ett fönster i borgen
av några beslutsamma män i församlingen.
Våldsverkarna blevo helt förbluffade när
de upptäckte, att trots höjden på sjutton
meter de utkastade, som råkat falla i en
avskrädeshög, undsluppit med livet.
Sekreteraren, som var helt oskadd, hade t. o. m.
bibehållit sin fattning till den grad, att han
bad de två andra herrarna om ursäkt
för att han varit nog oartig att ramla på
dem.
Hade Hradschin på detta sätt fått
bevittna upptakten till trettioåriga kriget, så
fick det också på ett fruktansvärt sätt
uppleva en av dess sista episoder, den
böhmiska konungaborgens intagande av
svenskarna under Königsmarck den 26 juli
1648.
Oerhört var det byte som föll i
erövrar-nas händer. Lejonparten av kejsar Rudolfs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
