Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Matts Kättilmundsson. En gestalt från folkungatiden. Av Bj. Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B j. Beckman
Ingen tapperhet hjälpte emellertid mot den
övermäktiga koalition av konungen och
marsken Tyrgils Knutsson, som denna gång stod
emot hertig Erik och hans vänner. Dessa
fick bekväma sig till underkastelse, men redan
i december 1305 var de färdiga med en ny
kupp: marsken togs till fånga och i februari
1306 föll hans huvud för bödelssvärdet. Vad
kände herr Matts vid sin forne
överbefälhavares fall? Därom vet vi intet; i
början av januari firar han emellertid jämte
konungen och hertigarna sin frände Håkan
Ingeborgssons bröllop i Nyköping. Men
Erikskrönikan ägnar ett längre parti med gripande
och bittra reflexioner åt den tragiska
händelsen.
Marskens fall beredde väg för Håtunaleken
på hösten samma år. Herr Matts’
huvudsakliga uppgift blev därvid att kuva det
motspänstiga Stockholm, vilket också senast i
mitten av oktober lyckades. Hans
förhållandevis livliga förbindelser med den blivande
huvudstaden, betygade genom ett flertal
diplom och testamentariska föreskrifter, låter
oss förmoda, att han möjligen någon tid
själv fört befälet på detta viktiga slott,
liksom den ävenledes högättade Karl Elineson
gjorde det i Kalmar.
Hertig Eriks hänsynslösa politik
framkallade emellertid ett allmänt krig i Norden,
vars förvirrade växlingar dock här kan
förbigås. Varken i de diplomatiska
förhandlingarna eller i de militära operationerna har
herr Matts tagit någon betydelsefullare del,
som kommit till vår kännedom. Först år
1309, när alla krafter måste spännas till det
yttersta för att möta en fruktansvärd dansk
offensiv, skymtar han åter fram. Vid Svem i
Östergötland tycktes hertig Erik vilja hålla
stånd, och herr Matts skulle föra
huvudbaneret. Det bar sig emellertid icke bättre, än
att hans häst snavade, och ryttaren
fiol swa angislika fast,
at banerstangin swnder brast.
När en dansk riddare en gång råkar ut för
ett liknande missöde, säger Erikskrönikan
drastiskt
skamelika laa han skiten i then träk,
men så yttrade man sig nu en gång icke om
»herra Matius»! Det olyckliga förebudet
torde emellertid ha förmått hertigen att undvika
strid, men den danska invasionen strandade
några månader senare mot det obetvungna
Nyköping, och i juli 1310 gjorde freden i
Hälsingborg slut på fientligheterna.
Erikskrönikans författare, som icke
försummar det idylliska för det heroiska,
utbrister vid ett tillfälle:
Wäl är then man, godha lycka händer
ok then högha gläde skal skee
at välia sik ena aff alla thee
frwor jnnan werldin är
ok haffua henne i sith hierta käär,
ok hon aff hiertans kerleek wil
honom wäl, til dödhin them at skiil.
Herr Matts synes vid denna tid ha gått i
liknande tankar. Äldre forskare har velat göra
honom till måg åt hertigarnas drots Ambjörn
Sixtenson, vilket är möjligt, ehuru skälen är
rätt svaga. Denna hustru, som torde ha dött
tidigt, har i så fall kanske varit mor till hans
dotter Ingrid, ty detta namn förekom ofta i
herr Ambjörns släkt.
Den Adelheid, vilken herr Matts nämner i
sitt testamente som sin gemål, måste
emellertid ha varit av tysk börd. Namnet
förekommer före 1326 endast en gång och då på en
kvinna från det halvtyska Söderköping. E11
annan Adelheid är dotter till en Kunigunda,
en tredje (från Visby) bär tillnamnet Werle.
I herr Matts’ testamente upptas rika gåvor
till två herrar Gerhard och Henning Schwerin,
av vilka den senare rent av får herr Matts’
egen stridshäst. Kort därpå upptas en
gemensam gåva till Adelheids bröder. Här tror jag,
att vi är på rätt spår. Herrarna Schwerin
förekommer även i mecklenburgska urkunder,
och de nämnes bl. a. tillsammans med Henrik
av Mecklenburg samt en broder och två
kusiner till den Sofia av Werle, med vilken
hertig Erik genom freden i Hälsingborg blev
förlovad. Herr Matts har också livliga
förbindelser med tyska riddare, t. ex. bröderna
von Kyren och t. o. m. Brunkes redskap,
Lyder Foss, hans tjänare är till stor del
tyska och han befordrar både hertig Eriks
och hans hertiginnas förbindelser med
Mecklenburg. Såväl Adelheid som en Otto Schwerin,
vilken för den grevliga ättens vapen, äger
jord i Norby utanför Uppsala, där även herr
Matts hade besittningar. Identifikationen
förefaller sålunda att vara ganska säker.
Notiserna om Adelheid i testamentet ger
också upplysning om var Matts
Kättilmunds-son hade sina viktigaste jordegendomar. Till
hustrun skänker han nämligen godset
Aspenäs vid Tämnaren jämte en rad gårdar
däromkring, huvudsakligen i Östervåla och Tierps
572
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
