- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiosjunde årgången. 1938 /
577

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Matts Kättilmundsson. En gestalt från folkungatiden. Av Bj. Beckman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Matts K ätt ilm un d s s o n

missbrukat sin ställning till att slå under sig
gods, som han nu inför döden återlämnar; i
varje fall har han en gång varit anklagad för
ett dylikt förfarande. Men i så fall har han
på ett uppseendeväckande sätt gjort rätt för
sig genom den i samtiden enastående
bestämmelse, som avslutar hans testamentariska
förordnanden. Den lyder i översättning:
»Slutligen till betalning av den markgäld, som
nyligen pålagts i Skara, skänker jag ur min
skattkammare genom Karl Näskonungsson till min
herre konungen 200 marker rent silver (omkr.
35 000 kronor), varigenom jag h. o. h. befriar
bönderna i Finland från erläggande av denna
skatt.» Herr Matts torde därmed också ha
försonat sitt deltagande i Ingeborgs
ävent3TS-politik!

Schück har en gång i förbigående
karakteriserat Matts Kättilmundsson som en av
tidens ridderligaste gestalter och dessutom en
ypperlig fältherre. Det torde träffa ganska
rätt, även om hans militära ära egentligen
bara vilar på två grundpelare: erövringen av
Stockholm 1306 och slaget vid Mjölkalånga
1318, men både i betraktande av slagfältets
beskaffenhet och stridens följder torde
åtminstone den senare segern få betraktas som
en bragd av betydande mått.

Men herr Matts har också varit verksam
som statsman, och även om det är svårt att
avgöra, vad som just är hans verk, så är det,
som skett under hans ledning eller aktiva
medverkan dock mycket nog. I viss mån är
han vår förste riksföreståndare, den förste,
som organiserar en rent aristokratisk regering
som ersättning för en urartad kungamakt.
Vid »refsingetinget» i Örebro i juni 1319 fäller
han t. o. m. konungsdom. Och hans regering
samlar åtminstone en gång, i juli samma år,
omkring sig en riksförsamling, dit även
allmogen har tillträde och som med väl så stor
rätt som Engelbrekts ryktbara Arbogamöte
1435 gör skäl för namnet vår första riksdag.
I samma sammanhang utfärdas också vårt
första frihetsbrev, som blir ett förebud om
den fria författning som genomföres 400 år
senare. Måhända vågar man med tanke på
herr Matts’ förut antydda bondevänlighet
förmoda, att han i dessa förhandlingar spelat en
viktig roll.

I Finland har herr Matts’ styrelse som
»capitaneus» efter allt att döma föregripit den
senare organisation, generalguvernementet,
som 300 år efter hans död under »grevens tid»
visade sig så välsignelsebringande.

37—Ord och Bild, 4y:e årg.

Ödekyrkan vid Aspenäs.

Även inom utrikespolitiken pekar han
framåt mot senare tider. Både i Skåne och i
Estland är han inne på vägar, som längre
fram med större och varaktigare lycka
beträdas av andra. I sin tyska politik synes han
däremot ha befordrat en utveckling, som
varit allt annat än lyckosam. De
mecklenburgska intrigerna skulle ju i sinom tid få
konsekvenser, som kom att allvarligt hota
det av herr Matts och hans män med möda
räddade svenska väldets bestånd.

Därtill motverkades även han i viss mån av
»les défauts de ses qualités». Krigaren och
riddaren fick hos honom kanske ofta för
stort utrymme. Icke utan svårighet
anpassade han sig efter det fredliga samhällets
krav efter en lång följd av förödande krig.
Och icke sällan märker man hos honom en
tveksamhet vid kritiska tillfällen, kanske en
allt för stor ridderlighet, som gjorde att han
emellanåt drog sig undan de hänsynslösaste
åtgärderna, oförmögen att vrida utvecklingen
in i den av honom önskade riktningen. Men
även om den senare 1400-talstraditionen icke
har bokstavligen rätt, när den betraktar »then
ädhla drotzeth Mattis’» död som en
sannskyldig riksolycka, och även om Bernhard von
Beskows teckning i »Birger och hans ätt» av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:06:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1938/0637.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free