Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Modern österrikisk litteratur. Av Ernst Beier. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Modern österrikisk litteratur
bemästra svåra historiska problem och bringa
dem närmare oss.
Denna förkärlek för psykologien växer hos
Theodor Tagger till patologisk-psykologiska
dramer som Krankheit der Jugend och Die
Verbrecher, vilka till följd av sitt stoff och
den gripande framställningen uppnådde stora
framgångar på scenen. Tagger vann
ursprungligen som författare till expressionistiska
dikter och romaner föga beaktande, tills han sedan
dolde sig bakom den länge oavslöjade
pseudonymen Ferdinand Bruckner, under vilken
han skrev sina nämnda teaterpjäser. Det blev
för honom lyckokastet, och den
ogenomträngliga pseudonymen bidrog i hög grad
att göra hans framgång större.
Framgångsrik som dramatiker är också
tyrolaren Josef Wenter, som författare till
lustspel och romaner Alexander
Lernet-Holenia, vilken likaledes till en början gjorde
föga lycka med sina religiöst romantiska
förstlingsdikter.
Vi måste över huvud fastställa att den
österrikiska lyriken är stadd i tillbakagång,
att lyrikerna ha föga framgång, så vitt de
icke också skriva dramer och romaner. Bland
lyrikerna av äldre skolan måste Richard
Schaukal nämnas, en konservativ, den
moderna andan föga bevågen diktare, som
har givit oss utmärkta översättningar av
franska dikter, talrika kulturkritiska och
estetiska skrifter och betydande dikter av stor
skönhet.
Hans motsats, ja rentav diametrala
motsats är den ultramoderne lyrikern Theodor
Kramer som, i sin art besläktad med Erich
Kaestner, i avsiktligt ohyvlat, realistiskt
folkspråk besjunger bönders och arbetares
liv och död:
Wann auf den Rainen wieder Gras gedeiht
Und sich die Wintersaaten frischer färben,
Kommt auf dem Land bei uns zuhaus die Zeit,
In der die meisten alten Leute sterben.
In ihrem Wollhemd liegen sie und sehn
Den Wind die Saaten vor dem Fenster zausen
L’nd hören die Gänse auf die Weide gehn
Und nachts den Lösswind in den Kronen brausen.
Icke fullt så radikala, mjukare i
uttrycksformerna, erinrande om Wildgans’ fina stil,
äro Josef Weinhebers lyriska dikter, han
besjunger i rörande visor sin fädernestad
"Wien och skriver därjämte också goda
romaner.
Antalet rena romanförfattare är
utomordentligt stort. Bland dem finns mycket medel-
Franz W er fel.
måttigt, men också mycket gott. Vi nämna
bland de bästa: Mirko Jelusich med historiska
romaner, Josef Friedrich Perkonig, som
skildrar människorna och landskapet i sin
kärnt-niska hembygd, salzburgaren Karl Heinrich
"Waggerl, som visar oss böndernas liv i Alperna,
den steiermarkska lärarinnan Paula Grogger,
dramaturgen vid "Wiens Burgtheater Friedrich
Schreyvogel, som utom romaner också har
författat dramer och goda omarbetningar.
Vidare Bruno Brehm, som i en mycket
känd romantrilogi beskrivit den gamla
österrikiska monarkiens undergång, Ernst Lothar,
Max Reinhardts ställföreträdare som direktör
vid Theater in der Josefstadt i "Wien, Felix
Braun, som skrivit dikter, noveller, och
legender, Hans Sterneder, som strävar till
en »germansk skapelse- och livskunskap»,
skriftställarinnorna Joe Lederer och Gina
Kaus, den senare representant för
individualpsykologien inom Wiens författarvärld, samt
slutligen Karl Tschuppik, som skrivit några
biografier, och kulturhistorikern Franz Blei.
Här snudda vi åter vid gränsområdet mellan
skönlitterärt skriftställeri och journalistik,
där så många österrikiska författare vandra.
Framstående bland dem är den snillrike
författaren till en underhållande men dock
mycket haltfull kulturhistoria, Egon
Frif.-dell, under det att vi däremot måste räkna
619
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
