Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Elfte häftet
- Modern österrikisk litteratur. Av Ernst Beier. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst B e i e r
Raoul Auernheimer, Felix Salten och Anton
Kuh, utan att därför vilja förringa deras
betydelse, helt till journalisterna, bland
vilka de intaga den främsta platsen. ’
Vi vilja också nämna den »gamle» Rudolf
Hans Bartsch, vars berömmelse dock starkt
bleknat, sedan han från sina tidigare mycket
framgångsrika älskvärda och av varm känsla
fyllda människoskildringar sjunkit ned till
medelmåttliga underhållningsromaner.
* *
*
Bland romanförfattarna intaga två en
särställning. Den ene, Robert Neumann, har
skrivit kostliga stilparodier Mit fremden
Federn och Unter falscher Flagge, i vilka han
lagt hela den tyska moderna litteraturen
under sitt kritiska mikroskop, i det han på
ett oefterhärmligt sätt imiterar den och
därigenom blottar dess svagheter. Han har för
övrigt också skrivit en intressant biografi
över Sir Basil Zaharoff.
Den andre, Rudolf Brunngraber, lämnar
den tyska romanens trampade stig och
filosoferar icke längre, behandlar icke längre
psykologiska problem, utan han odlar med stor
sakkunskap ekonomisk historia i sina romaner,
vilka därigenom bli veritabla läroböcker i
nationalekonomi. Så skriver han till exempel
i sin sista roman, Radium, Roman eines
Elements:
. . . Likväl upptog världen produktionen. Den
behövde radium. I England bildades British
Radium Corp. och Radium Hill Company. Man gjorde
anläggningar i Limehouse och Woolwich och krafsade
samman de fattiga pechblende-bestånden som
företrädesvis funnos i Cornwall... i kopparmalm- och
koboltnickelgångar. Då man icke kom vidare med
detta, infördes monazit från Australien. Men man
lyckades inte på tjugo år framställa mera radium
än vad som får rum i en tesked, fyra eller fem
gram . . .
Icke mindre modern i sin diktion är den
sprudlande lyrikern och essayisten Albert
Ehrenstein, vilken vi dock icke längre helt
kunna räkna till den österrikiska litteraturen,
då han för det mesta skrivit sina arbeten i
Berlin, där han slog sig ned för beständigt
efter kriget.
Ej heller kunna vi räkna Gustav Meyrink
till österrikarna, fast han är född i Wien,
ty hans liv förflöt i Prag, vilken stad helt
är att betrakta som hans andliga hemvist.
Även Vicki Baum är infödd wienska, men
hon bodde först i Tyskland och bor nu i
U. S. A.
Som sammanfattning kunna vi fastställa
att den unga österrikiska diktargenerationen
till största delen söker bemästra sin tids
problem med nya medel och därigenom
målmedvetet ställer sig mitt i våra dagars liv
och kamp. Många av dessa unga ha vi icke
kunnat medtaga, då deras plats i den
österrikiska litteraturhistorien ännu icke är säkrad.
Till slut må vi blott nämna underbarnet i
Innsbruck Roswitha Bitterlich — nu sexton
år gammal — som för två år sedan väckte
berättigat uppseende med sina religiösa
målningar och sina anmärkningsvärt mogna,
tankedjupa och starkt uttrycksfulla dikter.
Ovanstående artikel kom redaktionen tillhanda före mars månad 1938.
En uppsats om Huvudströmningar och huvudpersoner inom Tysk-Österrikes moderna diktning av Maja
Loehr inflöt i Ord och Bild 1921, sid. 599.
620
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:06:48 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1938/0680.html
