Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Grevliga hovet. Interiörer från Carl Gustaf Tessins Åkerö. Av Sigrid Leijonhufvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grevliga hovet
La cigale et la petite fille. Akvarell av O. Fridsberg. Tessinska
f a b elalbumet. N ationalmus eum.
(Dräktbilder av grevinnan Tessins båda kammarflickor.)
praktvolymerna av det fabelalbum, som
Tessin tillägnade Fredrik Sparres lilla
dotter. Än gällde det någon illustration i
excellensens dagbok, än dekoreringen av
den nya predikstolen till Bettna kyrka,
restaureringen av ett gammalt porträtt eller
målningen på en trälucka för vindsgluggen,
avsedd att ersätta det bortflyttade
tornurets visartavla. Ännu ett par månader
före sin sista sjukdom bekänner Tessin,
att han »plågar Fridsberg med griller,
idéer och ritningar».
Någon tid efter Tessins död tog
kronprinsen sin gamle guvernörs betrodde
Fridsberg i sin tjänst på Ekolsund, där han
utfört dekorativa målningar. Ännu 1778
talas det om, att han är i Gustaf III:s
tjänst, men i februari detta år anställdes
han som lärare vid Konstakademien, där
han var verksam till sin död 1795.
För att återgå till Tessins yttrande om
»överloppsbetjänte» i dagboken år 1759, så
nämner han där även sin gamle hovmästare.
Sedan början av Tessins riksrådstid hade
hovmästarsysslan i hans hus varit anför-
trodd åt en fransman, Nicolas Clautand
(som kommit till Sverige med spanska
sändebudet markis Del Puerto år 1741), »en
beskedlig, genomärlig, nykter, städig, nätt
och renlig man av hederligt utseende»,
enligt Tessins eget vitsord. Clautand, som
varit med i följet på ambassaderna till
Köpenhamn och till Berlin, hade haft 1 600
daler kopparmynt i årslön utom fri kost
och kammare.
Den gamle hovmästaren var nu
gikt-bruten och vattusiktig, och Tessin, som
visste sig vara »hans enda stöd», lovade
vid uppbrottet till landet att sörja för hans
vård till döddagar i Stockholm. Men gubben
längtade till Åkerö och fast han var så illa
däran, att Acrel avrådde resan, gav han
sig inte förr än han åter var installerad på
gården vid Yngaren i sin gröntapetserade
kammare en trappa upp i köksflygeln i
sängen med kattunsomhängen, lydigt
följande Nyköpingsfältskärens ordinationer.
»Denna kur har så mirakulöst anslagit»,
berättar Tessin ett par månader senare,
»att mannen i sin flygel, där han bor, går
627
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
