Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Hur såg Livia, Augustus’ gemål, ut? Ett bidrag till tvåtusenårsminnet. Av Ivar Hjertén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ivar Hjertén
Huvud av Liviastatyn i La villa
dei mis t er i, Pompeji.
bekanta basaltbysten i Louvren. Då Octavia
var född senast år 66 f. Kr. och här kan
vara högst 35 år, tyder denna
överensstämmelse närmast på ett tidigt datum.
Vad dräkten beträffar; så bär
Neapelbysten dubbla chitoner (var Livia lika
frusen som sin gemål?) med en smal,
uppehållande slejf över högra skuldran, ett mod
som i varje fall tillhör augusteisk tid men
senare försvinner. Själva den konstnärliga
fakturen möjliggör inte en så noggrann
precisering som av tillkomstdecennium:
den för båda bilderna utmärkande delikata
behandlingen av ansiktsköttet hade ju den
romerska porträttkonsten redan
jämförelsevis tidigt nått. Själva det omedelbara
intrycket får fälla utslaget vid
uppskattningen av åldern.
Till ungdomsbilderna av Livia hör
givetvis även den i Mysterievillan utanför
Pompeji i februari 1929 funna
draperistatyn, vars huvud här återges dels i profil
dels en face. Den beskrives av Maiuri i
dennes stora verk om Mysterievillan.
Huvudet är på ett tämligen oorganiskt sätt
inpassat i den icke tillhörliga, med högtidlig,
arkaisk stelhet draperade gestalten. Den
anses av Maiuri på grund av denna och
andra omständigheter ha uppställts här av
villans ägare som kultföremål. Att det är
en Liviabild, är otvivelaktigt. Man behöver
endast ge akt på den korta munnen med
dess fint svängda linjer och karakteristiska,
gropiga munvinklar samt de vidöppna,
nästan spärrade ögonen med de stora, glatta
globerna (pupillerna här målade i matt
gråbrunt). Härtill kommer som absolut
utslagsgivande själva »tycket» — eller vad
man nu skall kalla det — detta intimaste,
mest personliga i en fysionomi, som konsten
väl kan fånga men som språkets slitna och
onyanserade ordförråd egentligen aldrig
förmår uttrycka och som är så väsentligt, att
en beskrivning av ett ansikte ofta råkar få
en löjlig likhet med den schematiska
beskrivningen i ett pass eller en efterlysning.
Med detta vackra och intressanta huvud
råder det egendomliga förhållandet, att
den rätt skarpa och markerade profilen
tycks tillhöra en mogen kvinna, enfacen
däremot har något utpräglat ungdomligt,
nästan flickaktigt, pikant, men på samma
gång blygförnämt och ljuvt, som kommer
betraktaren att undrande fråga sig, om
vi inte här i själva verket ha framför oss
den mest juvenila av alla Liviabilder,
ungdomligare till och med än
Gragnano-bilden.
Det skulle föra allt för långt att inom
den begränsade ramen för denna studie
diskutera samtliga Liviabilder som kunna
hänföras under de tre kategorierna:
tvivelaktiga, starkt skadade, och idealiserade.
Inom den första gruppen böra med den
numera vunna bättre fysionomiska
kunskapen om Livia ett par allmänt kända
utmönstras, däribland den i Pompejis
Macellum funna draperistatyn i Neapel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
