Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Hur såg Livia, Augustus’ gemål, ut? Ett bidrag till tvåtusenårsminnet. Av Ivar Hjertén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ivar Hjertén
het en bild av Livia, ehuru ganska starkt
skadat. Trots den klumpiga restaureringen
av näsryggen, skadorna på ena ögat, läppar
och kinder samt det våldsamma brottet
på chevelyren, som gör hela intrycket på
något sätt främmande, Medusaartat, äro
de bevarade karakteristiska dragen,
pann-bildningen, öronformen, den vida och öppna
ögonställningen, formningen av kinder och
haka, fullt tillräckliga att fastställa
identiteten. Men uttrycket är mera kvietistiskt,
mera monumentalt, en aning stoltare. (Då
detta huvud visar sig hava tillhört en
draperistod samt burit slöja och
astragalos-band, anses det av Poulsen som
apoteoserande och framställande Livia som »Ceres
Augusta» eller som dennas prästinna.) Vi
få tänka oss kejsarinnan några år äldre,
mera van att uppbära sin höga ställning,
bättre inspelt i sin roll som halvt gudaväsen
och som härskarinna över världens herrar
och — Världens Herre.
Vi vända oss än en gång till
Köpenhamns-glyptoteket och ta i betraktande det
berömda huvudet nummer 614, som vi
här återge dels en face dels i profil.
Detta Liviaporträtt identifierades först av
Helbig och anses av West och andra som
säkert. Till grund för Helbigs identifiering
låg likheten mellan bystens profil och
Liviaprofilerna på de berömda kaméerna
i Wien och Florens samt framför allt på
det mynt, som år 22 e. Kr. präglades till
hennes ära med inskriften »Salus Augusta»;
Livia hade nämligen just då genomgått
en svår sjukdom och personifieras på myntet
som kej sarhusets hälsobringande genius.
Denna likhet är i själva verket övertygande,
förutsatt att man tar i betraktande, att
näsryggen på Köpenhamnsbysten är ny
och råkat få en alltför markerad sadel,
vilket ger den höga romerska damen ett
överraskande tycke av fransk
1700-tals-markisinna. I förhållande till förut beskrivna
bilder företer denna åtminstone vid första
ögonkastet frappanta olikheter. »Vid första
anblicken», skriver Fredrik Poulsen, »skulle
man kunna svära på att detta huvud inte
föreställer samma kvinna som bysten från
Fajum. Men prövar man alla mellanled
––-och betänker man, att näsryggen
är ganska olyckligt restaurerad och litet
förlängd, så tvingas man att medgiva
möjligheten av identitet.»
Antar man, att bysten och myntet (den
enda säkra myntbild av Livia som finnes)
äro samtidiga, vilket, då man jämför
dessa, förefaller sannolikt, och att båda
återge Livias drag sådana de verkligen voro,
då mynt och byst tillkommo, d. v. s. år
22 e. Kr., så skulle vi här ha Livia vid
nära åttio års ålder (hon var född år 58
f. Kr.)! Helbig, som först identifierade
Köpenhamnshuvudet, tycks vara av denna
mening. Även Poulsen går ut från att vi
här ha Livia »i hendes sidste Leveaar»,
ehuru han samtidigt medgiver, att »ingen
vil tænke på en Kvinde i Firserne ved
Betragtningen af dette Ansikt». West
däremot daterar bysten till omkring 5 f. Kr.
1 så fall skulle myntmästaren ha tagit till
modell en porträttbild av Livia, då hon
befann sig i mitten av femtiotalet. »Något
ålderdomsporträtt av Livia äga vi icke»,
förklarar West med bestämdhet. Om det
varit fråga om en genomsnittlig borgerlig
dam, skulle denna åldersbestämning
förefallit ganska övertygande. Men är det så
säkert, att icke denna underbart vitala,
fysiskt och andligt starka kvinna med sitt
»knappa, friska hull» också uppe i höga
ålderdomen lyckats bevara i det hela
oförstörd sin förnäma, själfulla ansiktstyp?
Det förefaller svårt att bestämt förneka
detta.
Livia har magrat. Ansiktet är icke längre
runt utan utpräglat ovalt. Dragen äro
skarpa men ännu icke egentligen djupt
fårade. Det är ansiktet av en världsdam
som inte ännu vill erkänna sig besegrad
av ålderdomen utan bekämpar den med
alla medel (även kosmetiska?). Och som
638
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
