Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Allhelgonahav. Av Arvid Mörne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅLLHELGONAHAV
Av AR VID MÖRNE
Allhelgonastormen i tallarna ven.
Havet med muller och rangel
manglade sten
i bränningens rullande mangel.
I vrålande sjö vrok höstens hav
över skeppen i mörknande kvällar,
lassade av
vrakgods på skärets hällar.
Nedmörkt i natten stod himlens rum.
Havet i stormsjötummel
slungade skum
högt över skärets kummel
och bröt i en holmgång utan slut
som tordön i skärets klyfta
och störtade ut
i gråt, som när jättar snyfta.
II
Allhelgonahav, hur kunde väl du
bli all stillhets och skönhets spegel?
Ett dröjande strömoln hissar nu
i ditt djup sitt vita segel.
En sträckande fågel ropar skyggt.
I din spegel hans vingepar ilar.
Hur kan du förtrolla all glans, all flykt,
där väsenslöst du vilar?
Hur lyckligt, om dikten en spegling var
av den evigt flyende vingen,
utan en fråga, utan ett svar,
befriad från kunskap om tinger
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
