Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Jan Sluijters. Av Pauline Bauduin. Övers. från förf:s manuskript
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jan SI ni j t er s
hållande till den porträtterade personen
träder i förgrunden.
Överdådet, färgstyrkan och den
överraskande vitaliteten fängslar oss i det
virtuost målade självporträttet från 1926
(Stedelijk Mus., Amsterdam; se plansch).
Sjudande av liv och skapardrift står
Sluijters framför oss, nästan utmanande, i
ett virrvarr av färger, med rödlila kinder,
vilt hår, en glödande färgsmetad palett i
handen och en bukett taniga gladioler
bakom sig. Denna sak för tanken till
några av hans flammande och obehärskade
blomstermotiv. Det finns här en smidighet
och storslagenhet i kompositionen, ett
färg-frosseri, som är extravagant och som
förråder hans lidelse för måleriet för måleriets
egen skull.
Så ha vi det distingerade damporträttet
från senare tid, 1936, i Museet i
Eindhoven. En elegant dam, som hör hemma i
en smakfull omgivning. Typen och den
speciella atmosfären ha här skickligt fångats.
Stofferna bakom och bredvid henne äro
valda med yttersta omsorg, ljust rött med
vitt och ljust violblå sammet, mot vilket
klänningens djupa pastellblå bildar en
verkningsfull koloristisk effekt. Den slutna
formgivningen går hand i hand med en
bred penselföring. Den skildrade miljön,
det lugna uttrycket i ansikte och hållning
ge intryck av självsäkerhet och jämvikt.
Sluijters förkärlek för österländska
kvinnotyper, negrer och negresser visar sig i
åtskilliga porträtt och studier.
Kontrast-verkningarna mellan färgerna och
dager-skiftningarna i den mörka huden och det
svarta håret mot en löst draperad
orange-röd schal, en mörkröd sammetshatt, en
djupsvart rock eller en vit krage spelar
Sluijters till fullo ut mot varandra. Vi känna
som så ofta i hans produktion, hur
konstnären går upp i denna lek med färgmotiv.
Genom en kraftfull penselföring och en
frisk och kraftig plastik äro de dekorativt
mycket verkningsfulla. Speciell uppmärk-
Negress med röd hatt.
samhet förtjänar också porträttet av Wibaut
(1922, Stedelijk Mus., Amsterdam), där
Sluijters visar sig storartad. Den stolthet,
spänstighet och kraft, som utströmmar
från den gamle politikern är gripande.
Sluijters såg Wibaut som handlingskraftig
man full av ande och energi, folkledaren,
och han har lagt band på sig, när det
gällde utförandet, och har full av respekt
trätt tillbaka för denna starka människa.
Denna återhållsamhet kommer figuren att
vinna i styrka utan att förlora i
temperament. Den åldriga gestalten står där med
den yvigt fallande rocken, det stolta
huvudet med det för vinden fladdrande håret,
den stadiga blicken och handen spänt
gripande tag om portfölj och hatt. Den gråa,
oändliga bakgrunden kommer figuren att
te sig ännu mera imponerande. Fulla av
beundran stå vi inför konstnärens
kunnande. Men utom genom sin lidelse och
behärskade passion kan Sluijters också
gripa genom den ömhet och vördnad, som
kommer till synes i några av hans porträtt.
Detta är i synnerhet fallet med porträttet
av hans fader från 1926 (Museum Boymans,
Rotterdam) där denna lite tragiska figur
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
