- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioåttonde årgången. 1939 /
80

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Den konstnärliga utsmyckningen av Halmstads nya rådhus. Av Abbe W. Bramzelius - II. Intarsia- och annan dekor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Abbe W. Bramzelius

och rättskipningens lågande svärd.
Kompositionen är fast och harmonisk,
samtidigt som den är ett uttryck för
konstnärens kubistiska skolning under
Gösta-Adrian. Det kubistiska ögat är måhända
det påtagligaste i detta avseende.
Vardera dörrhalvan har sina egna
fristående detalj motiv av symbolisk innebörd.
Sålunda framställer vänstra dörrhalvan
tvänne perspektiviskt skurna husfasader
med kolonnrader, vilka antyda någon
offentlig rättsbyggnad och mellan vilka
rättvisans gudinna inkomponerats med sina
förbundna ögon. Kompositionen avslutas
upptill av det suggestivt stirrande ögat, ett
kärt attribut för den kubistiske konstnären.

Högra dörrhalvan domineras i denna
in-tarsia av det brinnande svärdet, under
vilket skymtar en perspektivisk fasad, som
harmonierar med de i vänstra dörrhalvan
förekommande husfasaderna.
Molnformationer och annan dekorativ inläggning i
varierande träslag utfylla slutligen
kompositionen i denna dörrhalva, vars
motivgruppering sammanbindes med den övre
vänstra perspektivfasaden genom ett
portalmotiv, som fortsätter nedåt symmetriskt
kring dörrens mittlinje. Decoupeurens
förtrogenhet med trämaterialet och
konstnärens originella uppläggning av motiven ha
här skapat en komposition av stor
totalverkan och en rent koloristisk effekt av
god valör.

Den fantasi- och talangfulle konstnären
Axel Olson, ett av de starkaste namnen
inom halmstadgruppen, har fått sig
anförtrodd den konstnärliga dekoreringen av
entrén till stadsfullmäktiges förrum. Han
har åstadkommit en ståtlig, allegorisk
in-tarsia, som symboliserar ansvaret,
individens ansvar och samhällets ansvar. Det är
en med hängiven inspiration omfattad och
av konstnärligt patos buren framställning,
moget och samvetsgrant genomtänkt,
briljant utförd.

Vänstra dörrhalvan är en hymn till

havet, vad däri finns och vad därur hämtas.
En stiliserad, leende havsgudinna, skuren
i ett varmt brunrött träslag och med
bländvita tänder, bär som en luftig krona
på sin hjässa tvänne allegoriska figurer
med lax och skepp i händerna. Havets
invånare antydas genom tre vackert skurna
laxar, en mussla, tångalger och det nämnda
trolska vattenväsendet. De båda allegoriska
människogestalterna äro utförda i två olika
träslag, av vilka det ena i grått skänker
ett övertygande liv åt kropparnas
muskulatur. Kompositionen består i övrigt av en
grandios fullriggare med fyllda segel, en
utomordentlig detalj, som harmoniskt
smälter in i den vänstra dörrhalvans specifikt
marina motiv. I fonden skymtar slutligen
simstadion med sin höga trampolin.

Högra dörrhalvan ger en fyllig
kontrastverkan till den vänstra genom den
motivgrupp, som här framställes. Det är jorden
och det arbetande folket, som nu
förhärligas. Huvudmotivet utgöres av ett
modernt lantarbetarpar: han med en
jordhacka på skuldran och hon med ett litet
barn på armen. Det unga paret står på en
molnliknande, stiliserad grund, ur vilken
framtonar en i mörkbrunt träslag skuren
manshand, som med ett kraftigt handslag
fattar en i ljusare träslag utförd vek
kvinnohand. Symboliken är lättfattlig: det heliga
förbundet mellan man och kvinna,
manifesterat och sanktionerat genom
äktenskapets institution, är den fasta och trygga
grunden för samhällets utveckling och
fortbestånd. Tekniskt sett är utformningen av
de båda händerna som en skulptur:
konstnären har i samarbete med decoupeuren
anpassat träslagen efter den manliga,
respektive kvinnliga modellen (handen).
Den mörka manshanden får genom träets
egen struktur ett uttryck av strävsamt,
hårt arbete, som gjort den grov och hård,
medan den ljusa kvinnohanden av det
använda materialet blivit nästan levande
mjuk och öm.

80

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:07:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1939/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free