- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioåttonde årgången. 1939 /
91

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Nils Ferlin. Av Helge Åkerhielm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.Nils F e r l i 11

Av Helge Åkerhielm

’ET HÄNDER som bekant inte så
sällan att genrer inom t. ex. poesien eller
musiken, som inte räknas till den »riktiga»
konsten, utan snarare till den enklare
förströelsen eller uppbyggeisen ger sin tribut till
och i hög grad berikar den konstnärliga
alstringen. Man kan — för att nu hålla sig till
litteraturen — peka på hur positivvisan
åter-klingar i Brechts Tolvskillingsopera, eller
■— i Sverige — det folkliga skillingtrycket i
Eyvind Johnsons roman Här har du ditt
liv, exercisvisan i Gullbergs De romerska
krigsmännen. Kanske är det inte lika lätt att
fastställa den moderna schlagerns inflytande
på lyriken. Men dagens svenska lyrik äger
dock en skald, en av dess största, som länge
haft till levebröd att fabricera texter till
schlagermelodier och som här lärt sig
väsentliga delar av sin poetiska teknik. Det är Nils
Ferlin. Ty intet tvivel kan råda därom att
just schlagern är en av denne benådade lyri-

kers viktigaste formella utgångspunkter. Där
har han fått, vad som mer än något annat är
hans särmärke bland dagens svenska diktare:
förmågan att bränna fast orden, så att dikten
långt efter läsningen ligger och tonar med en
melodis envishet i läsarens minne. Vem
av-våra diktare skriver vers, som man, i ordets
bokstavliga mening, minns så som Ferlins?

Men samtidigt måste han hela tiden ha burit
något annat inom sig, något som kom honom
att känna leda vid det mekaniska
versprodu-cerandet och den stereotypa leken med
känslor, något som drev honom mot den stora
konsten. Hans livserfarenhet var av en
ovanligt omfattande art. Han hade prövat många
yrken, sjömannens, skådespelarens,
schlagerdiktarens. Han hade varit en rotlös vagabond
på livets allfarvägar. Han hade sett djupt in
i livets ögon, lärt sig modet inför dess fasor
och medlidandet med dess offer. Först och
sist var han diktare med den underliga, inne-

91

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:07:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1939/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free