Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - En italiensk renässansarkitekt. Av August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En italiensk renässansarkitekt
Palazzo Pomftei i Verona.
byggda Pal. Pompei, Pal. Canossa och Pal.
Bevilacqua äro väl sins emellan besläktade,
men vart och ett har sin individuella prägel,
som ej minst tar sig uttryck i deras ansikten,
fasaderna. Vid dylika fäste äldre tiders
arkitekter en för en nivellerande nutid med andra
krav obegriplig vikt. De allmänna dragen:
en bottenvåning med rustikkvadrer och en av
rytmiskt ställda pilastrar eller kolonner
fördelad övervåning hade väl hämtats från
Bramante (Pal. Caprini och Pal. di Giustitia),
men typen har i ovannämnda varianter in i
det minsta utbildats och fullkomnats. I
Bevilacqua har triumfbågsmotivet använts
och t. o. m. en dubbel rytm kommit till
uttryck. Ett nytt element är även
bottenvåningens rusticerade pilastrar. För modern
smak är fasaden alltför övertyngd av
dekorativ skulptur. Pal. Canossa med dess dubblerade
korintiska pilastrar gör ett stramare,
stilfullare intryck. (Takbalustraden och dess
statyer höra ej hit.) Förf. vill påpeka, att
Palladios »stora ordning» (genomgående
vertikalfördelning) förebådas i Bevilacqua
därigenom att de övre mezzaninfönstren dragits
ned i kolonnvåningen, men samma sak finnes
ju också hos Canossa, även om ett horisontalt
stenband lagts under varje fönster. Pompeis
fasad med sin allvarliga doriska
kolonnordning och enkla rytm med betonat
mittparti är kanske den lyckligaste och i varje fall
den som i hela världen vunnit största
anklang och efterföljd.
Rustiken hade redan ungrenässansen
använt, radikalast i Pal. Pitti i Florens.
Förebilder från kejsartidens Rom som Porta
Maggiore lockade nu att behandla pilastrar
och kolonner på samma sätt. Michele har ej
dröjt att utnyttja detta så väl i vissa palats
som i sina berömda stadsportar i Verona,
Porta Nuova och Porta Palio, ja, även i
andra portkompositioner på skilda håll.
I boken återkommer ofta ett annat
kejserligt rustikmonument, nämligen Porta Nigra
vid Trier. Med all rätt dras denna imposanta,
i fyra våningar uppförda portbyggnad in i
diskussionen om romarnas och renässansens
rustikfasader, men då förf. påstår (sid. 201),
att den direkt »inspirerat» arkitekten, måste
vi tvivla. Han har veterligen ej gjort någon
resa till den avlägsna staden vid Rhen.
Samtida teckningar, t. ex. av det slag som av
Porta Maggiore presenteras i fig. 113, kunde
då trätt i stället. Men var finnas dessa?
Mästarens venetianska palats
Cornaro-Mo-cenigo och Grimani ha influerats av lagun-
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
