- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioåttonde årgången. 1939 /
108

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Svenska herrgårdar från 1700-talet. Av Carl Hernmarck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Carl Hemmarck

Sigurd Wallin, ha skapat en grund för
forskningar, som redan satt många spår. Det
senaste av dessa är Gösta Sellings bok
Svenska Herrgårdshem under 1700-talet.

Det finns givetvis många sätt att behandla
ett sådant ämne. Erik Lundberg har i sin
stort anlagda exposé över herremannens
bostad gjort en systematisk undersökning
av den svenska 1700-talsherrgården och dess
förebilder ur planläggningssynpunkt. Selling
har angripit problemet från en mindre
teoretisk ståndpunkt. Han har valt ut en rad
gårdar, som äro representativa för
utvecklingen från senbarock till nyklassicism,
börjande med Nicodemus Tessin den yngres
monumentala åldersdomverk Sturefors.
Under huvudrubrikerna »Den karolinska
traditionen», »Rokokoarkitekturen», »Den
gustavianska stilen» har han gjort en rad
gårdsbeskrivningar, sammanställda efter de
arkitekter som han anser vara respektive gårds
konstnärlige skapare. Dessa
gårdsbeskrivningar äro utomordentligt tilltalande för
var och en som är intresserad av
kulturhistoria. Selling har en speciell förmåga att
med hjälp av gamla korrespondenser och
inventarier skildra en byggnads tillblivelse
och inredning. Läsaren får ett intryck av att
vara med vid underhandlingarna mellan
byggherre och arkitekt, att kliva bland
byggnadsställningar och murbrukshinkar, diskuterande
rökgångar och takbetäckning, stucktak och
fönsterfoder. Många intressanta detaljer,
såsom användandet av blyinfattade fönster,
om inredning av rum i enhetlig färg, belysas i
boken.

Ett av de intressantaste kapitlen är
redogörelsen för den franskfödde
fortifikationskaptenen Destains verksamhet som svensk
herrgårdsarkitekt. På 1720-talet, när Tessin
var gammal och hade upphört att rita slott,
och innan Hårleman återvänt från Paris, är
det Destain som blir aristokratiens arkitekt.
Under denna tid ritar han tre gårdar,
Tullgarn, Bergshammar och Björksund. Mycket
vagt har hans namn tidigare varit knutet
till dessa tre, för övrigt fel stavat. Selling
har här sökt att för första gången skänka
gestalt åt denna dimfigur i svensk
konsthistoria. Att han ritat de tre slotten är nog
ganska säkert, även om det är svårt att
få fram bindande bevis. Det är svårt att förstå
vem som annars skulle ha gjort det.
Därigenom blir han en förbindelselänk mellan den
karolinska stilen och den rokoko, som Hårle-

man vid sin återkomst från Frankrike förde
in i svensk arkitektur. Mystiken kring Destain
är dock icke skingrad. Hans katastrofalt
snabba fall från anlitad arkitekt till de
kungliga pagernas lärare i välskrivning och franska
är svårt att förklara. Kanske ligger lösningen
på gåtan i Carl Reinhold Berchs
beskrivning: »Jag erinrar mig ha sett honom strutta
omkring i staden, ganska illa klädd; han såg
alltid ut att komma direkt från krogen.»

Sellings utgångspunkt har gjort det
naturligt, att Carl Gustaf Tessins Åkerö fått en
särskilt bred behandling. I högre grad än
annars ha här arkitekt och byggherre
samarbetat, även om Hårleman utan tvivel är den
verklige skapande konstnären. Vad som
emellertid gjort Åkerö speciellt värdefullt
för en kulturhistorisk skildrare är de
noggranna anteckningar Tessin fört, såväl om
husets byggande och inredning som om livet
där. I de flesta fall ha senare tiders ändrade
boningsprinciper kastat om rummens
användning, och för det mesta har man endast
allmänna schemata att rätta sig efter vid
bedömandet av hur ett stort 1700-talshém
fungerade. I Tessins dagböcker lever på ett
annat sätt livet självt, där får man t. ex.
en klar bild av hur viktig fruns
våningsavdelning var för sällskaplig samvaro, främst
förmaket men även sängkammaren.

Beträffande Hårlemans elev och
efterträdare som överintendent, Carl Johan
Cron-stedt har Selling helt radikalt förklarat
hans främsta insats vara konstruktionen av
en effektiv kakelugn. Det är troligt, att
Selling har rätt i det, men man kan nog
tänka sig, att närmare studier skulle kunna
ge ett annat resultat.

För den tidigare gustavianska stilfasen
står Jean Erik Rehn som den store mannen.
Ur en relativ obemärkthet har han av
forskningen förts fram till allt större berömmelse.
Just nu sitter han som den främste
representanten för den blandning av återhållsam
rokoko och kvarlevande klassisk tradition,
som kallas den gustavianska stilen, föga
svensk i det ornamentala materialet men
så mycket mer i dess tillämpning. Att Rehns
herrgårdar fått en stor plats i boken är
naturligt. Hans æuvre innehåller mycket av
det bästa vi ha, Stora Väsby, Gimo,
Övedsklosters inredning. Man får hoppas, att någon
snart vill fatta mod och göra den monografi
över Rehn som han så väl är värd.

Efter 1783, året för Gustav III:s italienska

108

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:07:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1939/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free