Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fr ån Stockholms teatrar
hade halvt medvetet försummat sig vid en
luftakt med en rival, som härigenom blev
svårt skadad —; han var också full av whisky
en annan gång och spelade dessutom ut alla
lidelser och lidanden på det mest
tillfredsställande sätt. Stycket blev en
publikframgång för Vasateatern, men en ännu större
framgång fick teatern i Kaj Munks Han
sitter vid smältdegeln. Under världskriget
sade en dam till en annan: »Världskriget är
en prövning, som Gud sänt oss.» »Nej, kära
du», sade den andra, »jag har trott, att det
var Djävulen, som skickat oss kriget.» Ligga
inte människorna alltid i smältdegeln? Ibland
eldas det väl på något starkare, så nu, vem
det nu är, som ligger bakom.
Är det Guds son och människones son eller
Gud själv, som eldar på? Det ondas problem
är verkligen svårlöst, men sant är, att världen
ibland ser ut som ett litet helvete, eller
rättare ett stort sådant.
Nu framhålles det på sina håll, att
Jesus icke alls var jude. För åtskilliga
år sedan framhöll Houston Stewart
Cham-berlain, därtill förledd av sin antisemitism,
att Jesus torde haft någon arisk fader, och
nyligen förebrådde ej utan skäl Göteborgs
Handels- och Sjöfartstidning en svensk präst
för att denne ondgjorde sig över sådana, som
ansågo, att Kristus var semit.
Ovan anförda fråga är just det, varom den
pjäs, som här omtalas, handlar.
Vi befinna oss i Tyskland i skådespelet. I
Tyskland liksom i Sovjetryssland är det nu
ej mycket med den religiösa och vetenskapliga
friheten. De stå ej på programmet.
Asikts-likriktningen är ej bara önskvärd utan en
fordran. Att sanningskravet åtminstone är
vetenskapens första betingelse är väl svårt att
förneka, men det är ej första gången i historien,
då som nu i enväldigt styrda länder
stats-raisonen är det primära. Här i stycket har
professor Mensch—Victor Sjöström en alldeles
opolitisk världsvy. Han går upp i sin
arkeologiska vetenskap och gläder sig åt att ha
hittat en Kristusbild, som förefaller att vara
obestridligen autentisk och således skall vara
ett oemotsägligt bevis vid lösandet av
frågan: var Jesus semit eller icke? Han får
då höra, att frågans lösning ur tyska statens
synpunkt icke är önskvärd. Hans kloka
vackra medarbeterska fröken Schmidt—Elsa
Burnett är professorn ovetande av judisk
börd. Men hon har fått sitt judeskap
bortopererat, hur det nu går till. Det bör vara
Min hustru från Paris. Alice
Eklund som Franfoise.
en av de mest omfattande operationer, som
förekommit. Hon blev emellertid en vacker
ariska i stället för som förut en vacker
judinna. Fröken Schmidt hyser varmare
känslor för Mensch än vad en lärjunge
behöver ha; och han har under
medvetandets tröskel en liknande inställning
till sin medarbeterska. Då det gäller
framläggandet av de vetenskapliga resultaten
och bildens publicering, mötes Mensch av
motstånd från sin unge kollega, professor
Dorn—Torsten Hillberg. Denne är en
representant för den militariserade vetenskapen,
en kraftig, tvärsäker och högljudd nazisttyp,
som så ofta som möjligt slår ihop klackarna.
Han spelade denna typ, så att motvilja mot
sorten väcktes, om den inte funnits förut.
Det osympatiska och skrikiga borde ha
dämpats något. Eljest var det en ovanligt
karak-tärsfull och riktig rollskapelse.
I en biroll har professor Dorn en sympatisk
motvikt i biskop von Beugel—Carl Browallius,
som gav det mest tilltalande i det
ecklesiastika, vilket här får det angenäma uppdraget
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
