- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioåttonde årgången. 1939 /
127

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från Stockholms teatrar

hade den lilla, heter det icke ambitiösa Nya
teatern kommit med en revy. Den hade i
pressen fått följande betyg: »det bästa i den
genren vi sett», sade Dagens Nyheter, »den
älskvärdaste, spirituellaste och originellaste
revy man kunnat drömma om», läste man i
Scenen. Nå, det låter nästan, som om lyckans
fullhet bodde när oss i vår kulna Nord, ocb
riktigt så bra var väl knappast den lilla
opretentiösa revyn, som skrivits av Alf
Henrikson och fått epitetet romantisk. Men där
fanns en liten sympatisk företeelse med
uttrycksfull mimik och en rar naturlighet,
Britta—primadonnan Eivor Engelbrektsson.
Det var ett groteskkomiskt ögonblick, då
den lilla gruppen av
befolkningskommissarier, en ny ämbetsmannasort, hjälpte det
unga paret att bilda hjonelag. Brittas
an-siktsspel med hälften triumf och hälften
genans, då hon av de mystiska
befolkningskommissarierna uppmanades att ta itu med
barnalstring, var »alle Pengene værd». Och
dessutom var en annan scen i revyn roande.
Den hade den lustiga titeln »Fornteaterns
vänner» och gycklade med de franska s. k.
sängkammarfarserna, vilka vid
århundradeskiftet voro så omtyckta och där greven och
baronessan, grevinnan och baronen tumlade
om i all oskuld hade man så när sagt i, under
och över en fransk bredsäng. Den av de
tumlande, som väckte det största intresset,
var grevinnan—Ingrid Luterkort.

»Wer vieles bringt wird manchem etwas
bringen», säger Goethe i förspelet till Faust,
och detta har besinnats av direktör Gustaf
Wally och Kar de Mumma i deras revy på
Södra teatern. Blir en frack dyrare, om den
är gjord för en herre på i meter 99? Får man
rabatt om man beställer ett dussin dylika
frackar på en gång? Dessa tankar välvdes i
ens huvud, då man såg Gustaf Wally eller

hörde honom sjunga »En liten melodi just
för er», som förekommer i revyn Honnör för
193g. Sällan är en revyhjälte så fri från
choser och ser så bra ut, fin och nästan
blygsam.

Bilderna rullade som en karusell och
förändrades som ett kaleidoskop. Man brukar
säga: här vilar inga ledsamheter, men här
kan man verkligen säga, att både lustigheter
och skönheter snurrade förbi våra öron och
ögon. Det hela tog dryga tre timmar, d. v. s.
ungefär samma tid som en karolinsk predikan,
men åskådarna i revyn höllo sig nog mera
vakna. Till och med baletten intresserade,
och man kom att tänka på Christian
Erikssons ord, att det vackraste på kvinnan är
magen, d. v. s. om dess välvning är precis
som den skall vara.

Thor Modéens bracksj älvhärlighet går till
ens hjärta, och Carin Swenson har ett litet
sätt att kisa med ögonen och rynka på näsan,
som intresserar. Hon sjöng med sådan schwung
och stil sin nyårsönskan, att man ett
ögonblick tänker: utsikterna till ett gott 1939 äro
kanske något större än man trodde. Behållning
hade jag också av att se kung Oscar, som jag
mindes honom från min barndom, då han
fyrtiofyraårig uppsteg på tronen. Han var
sig ofantligt lik i den utformning han fått av
Gustaf Wally. Eljest var Lili Ziedner det
egentliga utbytet av aftonen. Tänk att
murrighet, pessimism och grinighet kunna så
glädja oss. Då hon säger, att »blommor,
solsken och barn är det djävligaste jag vet»,
så fröjdar sig den övriga mänskligheten.

Man kände, att axeln Söder—Blanche hade
ett motsatsförhållande till Folkanfronten.
Men under det att man är orolig för detta
motsatsförhållande i Europa, är det enbart
uppfriskande att vara med om
revy-mands-jævningen. Den lät höra sig på Södran, då
det sjöngs: »Och så kommer där en sosse».

Den 7 februari 1939.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:07:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1939/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free