Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Mexikanskt panorama. Av Alma Velander-Philip. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alma V e l a n d e r-P h i l i j>
avstånden, isolering och olikheter mena
moderna forskare att dessa folks liv och
föreställningar uppvisa så mycket gemensamt
att de utan större vanskligheter skulle
kunnat förflyttas och acklimatiseras inom
varandras riken.
Ej så den vite mannen! När han från
hinsides det stora havet bryter in i och
bryter sönder dessa slutna, organiska världar,
är han i den grad en främling att han lika
väl kunde hava ramlat ner från en annan
planet. Vad hava väl spanjorer och
indianer — detta namn som »för all framtid
synes vilja fastslå upptäckarnas
okunnighet» — tänkt när de första gången ställdes
öga mot öga. Européen var dock sedan
årtusenden underkunnig om att jorden var
stor, dess riken många och dess sedvänjor
lika skiftande som människornas ras och
språk, kulörer och religioner. Men den röde
mannen visste intet om allt detta. Han var
absolut omedveten om en annan värld än
hans egen. Intet under om han i första
början paralyserades av skräck och i sin
ångest erinrade sig sina prästers dunkla
förutsägelser om övermänniskor som
komma skulle. Att därför kalla honom en
»barbar» som måste »civiliseras» var enbart
utslag av den inskränkta nationella
farise-ism, varav mänsklighetens historia
överflödar allt intill den dag idag. Spanjoren
■—- som bort veta bättre — lade på allt
vad han mötte europeisk civilisations
måttstock i stället för att däri se en visserligen
främmande och egenartad men rik indiansk
kultur.
Redan hos präriemannen i norr, där på de
vindsvepta tusenmila-slätterna bison betade
i hjordar utan tal och där indianens säd,
majsen, växte, var livets rytm lugn och
trygg, om också i avsaknad av den bofasta
tillvarons möjligheter.
Kustfolkens värld var trängre, klämd
inne mellan oceanen och bergen. Men ur
havet framför och skogarna bakom sig
hämtade de sin näring. Klimatet krävde
varken kläd- eller byggkonst, men med
stor händighet fylldes de enkla behoven
med lika enkla material: bamburör och
vidjor, gräs och lera, fisk och fågel, säd och
frukter. Det var dock ett vekt, varken
fysiskt eller moraliskt motståndskraftigt folk,
som vid invasionen snabbt bröts ner, ja,
till 90—100 % helt enkelt plånades ut.
Ojämförligt starkare och rikare voro de
stammar som insöpo den friska, rena
luften uppe bland bergen och njöto håvorna
från de bördiga dalarna och de sköna
sluttningarna. Redan för tusentals år sedan
hava de börjat bygga upp den
bondekultur, vilkens hörnsten var och är
majsodlingen. Mexico-golfen blev för dessa folk
vad Medelhavet var för Gamla Världen.
Kring den utformade tolteker och azteker
i Mexico-dalen, zapoteker och mixteker i
Oaxaca, maya i Guatemala och Yucatån
sina statsbildningar, sin
politiskt-ekono-miska och andligt estetiska kultur.
Lika litet som Gamla Världens stater,
voro dessa bestående och stabila. Oftast har
naturen själv bestämt över deras öden:
jordens bördighet har minskat,
vattentillgången har sinat, jordbävningar,
översvämningar eller gräshoppsvärmar hava förött,
febrar hava härjat. En folkstam har smultit
samman, dött ut eller begivit sig på
vandring längs vägar, vilka liksom i Europa
och Asien kommit att märkas ut genom
människoskelett. Nyss rika städer och
länder hava övergivits och lagts öde. Långt
innan den vite mannen kom, har mången
indiansk kultur redan passerat zenit.
Den toltekska tempelstaden Teotihuacan
(50 km. nordost om Mexico City) har troligen
övergivits någon gång på 1100-talet. Då
hade kanske »Skapandets gud»,
Tonacate-cutli, redan sedan 3—400 år från
Solpyramidens topp skådat ner på processionerna
längs »De dödas väg», Camino de los
Muer-tos, sett färggranna präster och
blom-kransade unga kvinnor stiga uppför
trapporna och mottagit som votivgåvor tusen-
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
