Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Två dikter. Av Jules Laforgue (1860—1887). Översatta av Johannes Edfelt - Litania - Skeptisk jul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ DIKTER
Av JULES LAFORGUE
(1860-1887)
Litania
Kvinnan vrålar i natten, hon tuggar sitt
örngottsvar
och föder till världen sin livsfrukt, som
ingen framtid har.
Innan året har ändat, har maken dött i
misär
från dödfödda obligationer, som mott
och mal förtär.
Människor, blommor och fåglar mödar
sig utan hejd,
ty livet är varje timma en rå och bister
fejd.
Ve de fina och svaga, dessa som trampas
ned
och inte kan tjuta med ulvar, som det är
allmännelig sed!
Kärleken, tron och hoppet, sjukdom och
nöd och brist:
beständigt sig lik komedien — och döden,
döden till sist!
»Inget att äta!» skriar tre fjärdedelar,
som är
för återstoden en källa till faror och
ständigt besvär.
Skeptisk jul
Jul! Jul? I natten svävar klockklang
ut. . .
Och tvivlarns penna faller på hans ark.
Sjung, minnen! Allt mitt högmod flyr
till slut:
fram väller bitterheten, djup och stark.
O röster, sjungande om jul i natt,
ni bär till mig från kyrkans ljusa skepp
ert klander, men så modersvänligt, att
mitt bröst vill sprängas, darra vill min
läpp!
Så lyssnar jag till klockornas besked,
— jag, parian i människornas skrå,
vars usla kyffe vinden fyller med
dovt festsorl, ekande i varje vrå.
JOHANNES EDFELT.
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>