Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Georges Duhamel. Romanförfattare och humanist. Av Sten Linder. I - Solitude. Av Hélène Apéria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sten Linder
och människostudiet i kapitlet om >>la
possession d’autrui». Här röjer sig tydligt den
lidelse, som är den innersta drivfjädern i hans
författarskap. Det var därför säkert en stark
och riktig instinkt, som kom honom att efter
kriget omedelbart kasta sig in på det fält,
den psykologiska romanens, där han genast
skulle nå mästerskapet med den av fem
romaner bestående cykeln Vie et aventures
de Salavin (1920—1932).
SOLITUDE
Av HÉLÉNE APÉRIA
Se, ångest smyckad med rosor,
se, vemod med törnekrans.
Med gamar och hökar duvan
nu tråder sin bröllopsdans.
Kristalliska ljuskronor glänsa
över små vitstärkta bröst.
Små herrar i frack, de skänka
mig föga glädje och tröst.
I fjärran vandrar mitt moln.
Det är ljuvligt och vitt som en dröm.
I fjärran blommar min tuva.
Den är mossig, men god och öm.
Långt bortom det vandrande molnet
och tuvan i skogen ljuva
står min ensamhets träd och viskar
i mörkret med risig huva.
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
