Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Tre moderna estniska konstnärer. Av Hanno Kompus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hanno Kompus
F- S annamees: Förre riksäldsten
J. T önnisson. Brons.
meesmarmorn. Den stämning han därigenom
får fram är en lyrisk tankelek, nästan en
drömbild. Allt vad man fordrar av ett
porträtt, liv, karaktär, individualisering, allt
detta finns naturligtvis där. Men det är ett
inåtvänt liv, en tillbakadragen natur, en
litet, men mycket litet idealiserande
individualisering som utmärker Sannamees
som porträttist.
Med samma hänsyn till materialet
behandlar Sannamees graniten och trät.
Materialets hårdhet kommer till sin fulla rätt i
den förenklade, i stora linjer utförda
behandlingen av formen. Granitens
evighetskaraktär liksom förbjuder av sig själv
obeständiga och oväsentliga men dock
»livsviktiga» detaljer att komma med och
fordrar en koncentration av det, som är evigt
bestående i ett människoansikte. Den
fordrar avhållsamhet från aktivitet och dyna-
mik, den tvingar till ro och statik. Och som
Sannamees föredrar hårt trä framför mjukt,
så är också formbehandlingen liknande hos
hans träporträtt med endast den
skillnaden, att i den mån trät är varmare som
material än stenen, så mildras hårdheten,
när han skär i trä.
Det material, som Sannamees tycker
mest om, ser dock ut att vara bronsen,
detta det lydigaste materialet vid
tolkandet av konstnärens vilja, ja, även av hans
nycker, då man ser, hur olika stämningar
han förmår frammana ur den. Antingen
Sannamees skapar ett huvud eller en figur,
så är dock alltid hans form övertygande.
Bronsen rymmer alla dessa fina
»livsviktiga» detaljer och nyanser som graniten ej
kan ge form åt och som marmorn ej
uthärdar. Sannamees’ styrka är att han förmår
ge fullt uttryck åt sitt realistiska sinne och
sitt robusta, kraftiga och manliga
temperament. Man skulle kunna kalla hans
bronsarbeten för disciplinerad otämj dhet, om
man kan tillåta sig denna paradox. Man
liksom förnimmer, hur det hela tiden har
kliat i fingerspetsarna på honom och hur
därvid dock hans öga hela tiden
kontrollerat handen.
Om vi gå igenom den långa rad av
porträttskulpturer, som Sannamees skapat
under flera år, så skulle vi nog vilja kalla
honom samtidens krönikör. Med vaken
blick har han följt med tiden och förevigat
den i en mängd huvud av män, som ge
denna tidsperiod dess särprägel, vare sig
de äro politiskt, socialt eller kulturellt
framträdande.
Förhållandena på konstens område i
Estland ha gjort, att det för skulptören
knappast stått några större uppgifter till buds,
om man undantar monumenten över de i
frihetskriget fallna. Sålunda har ej heller
Sannamees ännu fått tillfälle att utnyttja
sin grundliga kännedom om
människokroppen. Desto mera framträdande var
den efter våra förhållanden stora uppgift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
