Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Tre moderna estniska konstnärer. Av Hanno Kompus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H an n o K o m p u s
E du ard V i ir alt: P r e dikar en.
Litografi. 1932.
så känner han varken Viiralt eller Paris.
Viiralt har i Paris blivit vad han skulle
blivit överallt — Viiralt. Men där skedde
det nog hastigare, häftigare och
lidelse-fullare än det skulle gjort någon
annanstans.
När han 28-årig kom till Paris, stod han
åter ansikte mot ansikte med en ny, för
honom dittills okänd verklighet, mera
fantastisk än de sagor han hade framställt,
mer brännande, mer pockande på uttryck
och form än dessa gamla bibliska
berättelser, som för länge sedan nått fram till en
klar stil, dessa berättelser, vilkas händelser
och figurer han frammanat i det lugna,
idylliska Tartu. Han drages ditåt, där livet har
den största spänningen, där det är mest
skrikande. Gatumusikanter och sluskar,
bedragare och tiggare representerande alla
möjliga raser passera revy i en brokig rad
på hans blad. Viiralt har ej betraktat dem
med turistens nyfikna blick, han har
upp-levat dem ända in i deras existens’ mörkaste
djup. De äro representanter för ett helt
samhällsskikt, samhällets bottenskikt, om
man så vill, dessa figurer på hans blad, de
äro förkroppsligandet av det mänskliga
sinnelagets ljusskygga, demoniska
skuggsida. Det är avskräckande symboler.
Aldrig har Viiralt sökt följa något
förstånds-mässigt socialt program. Genom honom ha
alltid endast okända, ödesdigra urkrafter
fått form.
En sådan Viiralt är ej utan föregångare
inom den estniska konsten. Tjugu år
tidigare kom Eerik Oberman till Paris och dök
ned i samma liv och skapade en konst
liknande Viiralts. Men han knäcktes och gick
under redan i början av detta liv. Man har
påstått, att dessa scener från Paris’ gator
och kaféer skulle vara främmande för oss.
Detta är ej sant. Våra städers sociala
struktur skiljer sig inte från det övriga
Europas. Det blir endast fråga om en
gradskillnad. Men konstnären är ej någon
statistiker, som noterar de olika graderna,
utan han ser och uppdagar kärnan. Till
sist lever ju konstnärens liksom varje annan
skapande människas ande ej endast i sitt
politiska hemland. Andens hemland är hela
världen, såväl i horisonteli-geografisk, som
vertikal-historisk bemärkelse.
Kunskapen om och medkänslan med
mänskligheten sprutade till sist som en
explosion fram i expressionismen. Det var
hela den kulturella världens skri av smärta
och lidande över vår tids orättvisor och
outhärdliga motsättningar inom det sociala
livet, ett skri, som gav eko samtidigt
överallt, i litteratur, konst och teater, sökande
förlossning i den nya religiositeten. Så
som skriket förvränger ansiktet i
verkligheten, så förvrängde också detta
föremålens anlete.
Inom vår konst tog sig denna
expressionism starkast uttryck i de verk Viiralt
åstadkom under vistelsen i Dresden och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
