Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Axel Poulsen, en självständig konstnär. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»H j emkomsten». D etalj av relief till Marselisborgsmonnmentet. 1934.
Axel Poulsen, en sj älv ständig konstnär
Av Carl G. La ur in
i gott sällskap i denna sin sympati för
manierism i detta ords bästa mening.
Axel Poulsen har en lätt stiliserad, om
också sig mest till naturen slutande konst.
Han står över alla -ismer, också
nationalismen, tänkte jag, då jag såg hans
Genfor-eningsmonument. Han har i det fallet vissa
likheter med ungrenässansen, och har en
frisk känsla för naturen, ja rent av hatar
onaturen, som de goda
ungrenässansmästarna. Han kan som de hantverket. Axel
Poulsen har sagt någonstans: »Som
Billed-hugger er det af stor Betydning, baade
økonomisk og kunstnerisk, at Hænderne
er udviklet til let og sikkert at kunde tjene
Tanken, da Stoffet skal formes til Kunst.
Derfor kan jeg sige, at alle
Ungdoms-aarenes haandverksmessige Arbejde har
været mig til megen Nytte.» — Det låter
. OR AXEL POULSEN, den betydande
bildhuggaren, som utfört
»Genforenings-monumentet» och monumentet över de
under världskriget fallna danskarna, ligger
det ej mycket att hålla fram sig och sitt.
Han är trygg, sann och ödmjuk inför
konsten och en lugn och säker person inför
människorna, men hans konstverk tala
liksom en målning av Hammershøj eller
Joakim Skovgaard genom stillhet och djup och
genom en äkta naivitet. —
Vilken sorts skulptör är Axel Poulsen?
Ger han sina figurer för långa ben eller för
korta ben eller för tjocka ben? Den, som
skriver detta, tycker ej minst då det är
fråga om kvinnoben, att mycket långa
ben äro synnerligen tilltalande. Det tyckte
Cellini och Giovanni da Bologna och det
anser väl också Utzon-Frank, så man är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
