- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioåttonde årgången. 1939 /
227

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Ibykos. Av Emil Zilliacus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I b y k o s

Egeiska havet, från Argos till det
hästupp-f ödande Dardanien, och männen med
kopparsköldar, Achaiernas söner, bland
vilka den fotsnabbe Achillevs skred fram
som den främste i spjutstrid jämte Aias,
Telamons store och kraftige son.» Efter
en ohjälpligt förstörd strof omtalas en
hjälte om vilken vi inte få veta annat än
att han var en son till den »gyllengördlade
Hyllis» samt att han ändå inte i
ungdomsfägring kunde tävla med Tro ilos, Priamos’
och Hekabes sköne son. Sedan följer sångens
avslutning, dess envoi, den direkta och
personliga hyllningen till Polykrates, och
allra sist ett kort uttryck för diktarens
stolta självkänsla:

Men dock, så bekräftades domen
av alla danaer och troer:
mot honom stod Troilos’ skönhet
som skiraste guld mot koppar.
Med dem för din fägring
skall du, o Polykrates, prisas
och äras i eviga tider —
liksom jag även
i kraft av min sång.

Denna dikt är onekligen förbryllande.
Huru bör den uppfattas? Diktaren
förklarar icke mindre än två gånger högtidligt
och uttryckligen att han inte har någon
som helst lust att ingå på de heroiska
ämnena, och ändå fyller han strof på strof
med vackra hjältenamn och krigiskt
klingande epitet! Är det verkligen möjligt —
frågar man sig — att detta enformiga
och skäligen tomma uppräknande kunde
fylla en festlig församlings anspråk på en
lyrisk hjältedikt, låt vara av tillfällig art?
Men även i så fall bleve ju hans upprepade
om också icke i egentlig mening fullföljda
vägran oförklarlig. Eller kan man tänka
sig att vi i denna sång faktiskt äga ett
slags avsked, ett Ibykos’ farväl till den
heroiska lyran, ett slags avsiktligt men
valhänt avståndstagande från de episkt
inspirerade körsånger i vilka han tidigare
behandlat ämnen ur den trojanska
sagokretsen?

I varje fall är det svårt att inte se nå-

gonting symboliskt i denna dikt som
börjar med ett motvilligt och
protestbemant-lat uppräknande av det trojanska krigets
hjältar och tilldragelser för att utmynna i
ett förhärligande av både episk och
samtida ynglingaskönhet, någonting
karakteristiskt och belysande för den förändring,
den omsvängning som Ibykos’ diktning
vid en viss tidpunkt måste ha undergått.
Det är nämligen under en helt annan
aspekt än den episk-lyriska antiken
prisade och beundrade Schillers »fromme
diktare»: i hans egenskap av en utpräglat
och oförställt erotisk skald. Cicero
omnämner honom jämte Alkaios och Anakreon
som en erotisk treklöver och tillägger:
»Men att alla de andra i kärleksglöd
överträffades av Ibykos från Rhegion framgår
av hans skrifter.» En senantik lexikograf
kallar honom »i högsta grad kärleksgalen i
sitt förhållande till unga gossar».
Aristo-phanes framhåller den raffinerade och
förvekligade smak varmed han tillredde
och kryddade sina poetiska anrättningar.

Att hyllningen i slutet av sången är
riktad till Polykrates av Samos finns det
inget skäl att betvivla. Ibykos skall ju ha
kommit till Samos redan under hans
faders regeringstid, och en sådan poetisk
uppmärksamhet mot den unge furstesonen
innebar ingenting anstötligt eller
uppseendeväckande utan var helt i tidens stil;
på ett liknande sätt hyllade attiska
vasmålare den athenske tyrannen
Hippar-chos genom inskriptioner på sina bilder.
Och det ligger onekligen nära till hands
att antaga att hans diktning förnyats och
omvandlats just under detta långvariga
besök hos härskarne av Samos. Från sina
västliga hemtrakter, Syd-Italiens och
Siciliens grekiska bosättningar, den
pythago-reiska filosofins och den doriska körsångens
födelsebygd, hade han flyttat över till en
av de hellenska kolonierna ytterst i öster,
vid det orientaliskt yppiga och raffinerade
Mindre Asiens kust. Och det var tydligen

227

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:07:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1939/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free