- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioåttonde årgången. 1939 /
228

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Ibykos. Av Emil Zilliacus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Emil Zilliacus

ett starkt dubbelinflytande han nu utsattes
för: dels den personliga lyriska dikt som
här hade slagit ut i så underbar blomning,
dels den drivhusatmosfär av ohämmad
njutningstörst och skönhetsdyrkan som blev
den vardagsluft har fick andas vid
furstehovet på Samos.

Den samiske sjörövarkonungen var
typen för en hänsynslös men samtidigt
konstälskande och praktlysten tyrann, en
storstilad och frikostig värd och mecenat
för diktare och konstnärer, och en
byggherre av väldiga mått; hans hovhållning,
vars like den grekiska världen ännu icke
skådat, för osökt tanken till Italiens mest
lysande renässansfurstars.1 De skalder som
han gynnade och omhuldade — samtidigt
med Ibykos vistades också Anakreon hos
honom — skänkte med sina sånger glans
åt konungaborgens fester och gästabud
samt förhärligade de sköna flickorna och
efeberna vid hovet, Polykrates’ manliga
gunstlingar och kvinnliga favoriter, därvid
utan tvivel ofta tjänande som språkrör för
härskaren själv.

Den grekiska gossekärleken hade närts
genom att kvinnorna i en så stor del av
den hellenska världen utestängdes från all
bildning •— de ärbara också från allt
sällskapsliv — och den hade i sig upptagit
alla de svärmiska och ideella element som
under andra kulturperioder utmärkt
förhållandet mellan man och kvinna. Men
man bör icke förglömma att här med tiden
också utvecklats en långt gången poetisk
och estetisk konvention som, mutatis
mu-tandis, påminner om medeltidens
romantiska trubadurmentalitet. En del av
senantikens kategoriska omdömen om Ibykos’
erotomani får kanske sin förklaring genom
en under senare tider lättförklarlig
missuppfattning i denna punkt.

1 För Polykrates’ vidkommande hänvisas den
intresserade till författarens Grekisk lyrik, sid.
198—200, samt till kapitlet Från tyrannens örike

i hans Tempe och Thermopyle.

Men låtom oss för all del inte hemfalla
åt en motsatt överdrift och anlägga en
alltför idealistisk och sentimental syn på
saken. Ibykos var i detta avseende i högsta
grad ett barn av sin tid. Leken var för
honom också blodigt allvar, och om hans
sinnesglöd bära såsom Cicero säger hans
skrifter vittne, till och med de torftiga
brottstycken som av dem ännu finnas i
behåll.

Att döma av de bevarade
småfragmen-ten företrädde Ibykos’ diktning ett slags
mellanting mellan den doriska,
stesicho-reiska korlyriken och den aioliska visan,
Sapphos och Alkaios’ subjektiva, enkla
och innerliga lyrik. Från den förra hade
han den yppigt blommande stilen,
bildöverlastningen och den överdrivna
anhopningen av epitet, men genom detta något
artificiella och maniererade raffinemang
trängde hans personliga och lidelsefulla
gripenhet fram. Att den mytologiska
konventionen kunde göra sig bred också i
hans erotiska poesi framgår av en antik
kommentar till ett sengrekiskt epos.
Scho-liasten, kommentatorn, förklarar där att
ett ställe i detta epos bygger på en sång
som Ibykos riktat till en yngling vid namn
Gorgias. Den innehöll en skildring av
Ganymedes’ bortrövande, ett mytologiskt
motiv som ju lätt kunde förbindas med
det personliga innehållet i dikten, och den
efterbildade episoden var en scen mellan
Aphrodite och Eros. Den unge
kärleksguden slungar sina astragaltärningar i
moderns famn, spänner med ett
purpurbälte kogret på sig och griper sin båge.
Genom gudaborgens yppiga örtagård och
de luftiga himmelsportarna störtar han ut
i rymden, förbi de två högsta
bergstopparna över vilka solen purpurfärgas i sin
uppgång. Under honom ligger den
livgivande jorden, människornas samhällen och
flodernas heliga flöden, och runtomkring
svallar havet. Det personliga elementet,
diktarens mellanhavande med Gorgias, kom

228

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:07:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1939/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free