- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioåttonde årgången. 1939 /
229

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Ibykos. Av Emil Zilliacus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I by ko s

måhända i slutet av dikten, som en
efterskrift, såsom vi sett vara fallet med
hyllningen i det nyupptäckta
körsångsfragmentet.

De små brottstyckena, ett tjugutal till
antalet, äro i regel obetydliga,
omfattande vanligen en eller två, endast i
undantagsfall tre eller fyra versrader. Men de
dofta av blommor och löv, det ljuder
näktergalssång och brus av sjöfågelvingar ur
dem, och vi se söderns strålande
stjärnljus skälva i mörka nätter. Någonting,
kanske kärleken, kommer till diktaren
»som en vidvingad purpurfågel». I ett
annat fragment heter det att »den härliga
gryningen, sömnens fiende, väcker
näktergalarna». Ett tredje bjuder oss ett helt
fång av blommor och grönt:

Myrten, violer och gyllenranka,
äppelblom, rosor och späda lagerblad.

Och vilken färgrik fågelbild målas inte i
följande rader, i synnerhet för den som vet
hur purpurfåglar och halkyoner se ut:

Bland grenarnas bladverk i trädets topp
brokiga vildänder gunga,
och purpurfåglar med skimrande hals
och halkyoner med vida vingar.

Sammanställningen kan i första
ögonblicket förefalla barock och otrolig, men
finns det en jägare som inte någon
gång sett änder lyfta från grenar uppe i
träden?

Följande lösryckta apostrof, på ett helt

annat sätt vibrerande av personlig känsla

än hyllningen till Polykrates, för oss osökt

över till de två något omfångsrikare

brottstycken som finnas kvar av Ibykos’

erotiska poesi och på vilka vårt omdöme

om hans diktnings stil och anda i huvudsak

bygger; Peitho var övertalningens, icke

minst den erotiska övertalningens gudinna,

som i denna sin egenskap stod i Aphrodites

tjänst och hörde till hennes följe.

Eyryalos, du Chariternas blomma,
lockiga, blåögda Jungfrurnas skyddsling,
du har bland rosor av Kypria fostrats
och av den ljuvligt blickande Peitho.

Det ena fragmentet, som en senantik
skriftställare bevarat åt oss, har följande
lydelse:

Om våren granatträden stå i blom

och kydoniska aplar som bäckarnas våg

bevattnar från Nymfernas orörda lund;

och vinstockens blomknoppar växa och frodas

av rankornas skyddande lövverk beskuggade.

Men i mitt bröst

slumrar ej Eros en enda årstid.

Liksom en thrakisk nordanvind

åsktung och härjande drager fram,

så med förbrännande lidelser stormar han

utsänd av Kypria.

Dunkel och obarmhärtig behärskar han
ända från barndomens år mitt hjärta.

Det har skrivits djupsinniga och
invecklade kommentarer till denna strof; jag vet
inte vad allt man trott sig kunna avläsa
ur den. Mig förefaller den enkel och
entydig. Endast en gång vart solvarv, om
våren, vaknar naturen till blomning och
brånad, men diktarens kärlekslust och
kärleksvånda är densamma under alla årets
tider; och också under alla livets årstider,
från barndomsdagarna ända fram till
ålderns höst ■— jämför det följande
fragmentet. Och hur effektfull är inte
kontrasten mellan de båda bilderna, de båda
leden. Mot den ljusa skildringen av
förårets klara blomning och späda grönska,
beledsagade av den silverklingande
musiken från risslande vårbäckar, stå de
dunkla och tunga åskmolnen och den
förhärjande nordanstormen i passionsslavens
bekännelse, genomströmmad av en mörk
och nästan smärtfylld lidelse som ett
ögonblick kommer en att tänka på Sappho.

I det andra brottstycket möta oss också
två utförliga bilder, två liknelser, den ena
tagen från jaktens område, den andra från
kappkörningsidrottens. Och man kan med
skäl anmärka att övergången från den
ena bilden till den andra sker väl
oförmedlat, då diktaren från ett av Eros
hetsat eller lockat villebråd plötsligt
förvandlas till en åldrande och orolig
kapplöpningshäst. Och vidare: i sin egenskap
av Aphrodites medhjälpare vid fångsten

229

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:07:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1939/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free