- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioåttonde årgången. 1939 /
234

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Chiang Kai-shek och kinesernas frihetskrig. Av J. G. Andersson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

/. G. Andersson

hade svårt att hävda sin ledarställning
och som ej såg de trolösa förrädarnas ränker.

Utledsen på all denna forsumpning
uppgjorde Chiang en stor konstruktiv plan
att skapa en ny armé för att med detta
redskap ena det nu under ständiga
inbördeskrig dignande landet.

Sålunda grundlade han 1924 med Sun
Yat-sens goda minne en krigsskola vid
Whampoa utanför Kanton, och under två
år utbildade han här ett tusen
officers-kadetter, som sedan kommo att bilda
kärnan i den nya armén.

Chiang gav all sin tid åt krigsskolan. Han
bodde där, steg upp och gick till sängs
samtidigt med kadetterna. Klockan fem
började han arbetet med att städa sitt
sovrum. Disciplinen var hård men just i
kraft därav blev chefen mycket populär
bland kadetterna. Ynglingarna kände, att
detta var en ny typ av militär utbildning
och att de danades att medverka vid det i
spillror fallna rikets återuppbyggnade.

Den jätteuppgift, som nu låg framför
Chiang, var sådan, att en mindre klarsynt
och modig man skulle ansett den olöslig:
han hade satt sig före att genom ett
fälttåg upp genom hela Kina från sydkusten
vid Kanton till Peking, den norra
huvudstaden, helt uppe vid gränsen mot
Mongoliet, slå den ena provinsgeneralen efter
den andra och på detta sätt ena det väldiga
riket. Det var en mer än tiofaldig övermakt,
som stod i hans väg, och flera av de stora
provinsfurstarna hade under väldiga krig
med sina grannar vunnit ej ringa
erfarenhet i krigets konst. Men litande på sin
överlägsna soldatutbildning och stramare
disciplin gick han att utan tvekan vrida
makten ur nordgeneralernas händer.

Äntligen i juni 1926 stod han färdig att i
spetsen för hundra tusen man begynna
marschen norrut. Hans penningmedel voro
otillräckliga, truppens tekniska utrustning
var bristfällig, och faran för politisk intrig
lurade alltjämt i hans rygg.

Hur var det då möjligt att en så vidsynt
och förutseende man som Chiang kunde ge
sig in på ett sådant vågstycke?

Först av allt, han hade intet annat val,
om han skulle rycka upp landet ur dess
forsumpning av politisk intrig. Endast
vägen norrut genom en rad avgörande
segrar över storgeneralerna kunde rädda
och ena Kina.

Chiangs styrka låg i ett enhetligt
kommando, ensam bestämde han över sina
hundratusen man, bland vilka han placerat
ut de unga, från Whampoa-högskolan
graduerade officerarna, som samtliga fått
sin utbildning under hans ögon och
gladeligen voro beredda att dö för sin unge
ledare, som de älskade, beundrade och
oinskränkt litade på.

Medan nordgeneralerna ej hade någon
ledande och enande statstanke, tvärtom
kämpade var och en sniket för sin bit av
makten, voro Chiangs truppledare
genomglödgade av en enda stor idé, de skulle
hjälpa Chiang att ena det söndertrasade
och djupt lidande landet och lägga
grunden till en ny tingens ordning.

Den 27 juli 1926 anträdde Chiang
marschen norrut. Den förste av motståndarna,
som han fann i sin väg, var också den
farligaste. General Wu Pei-fu var en
kinesisk Karl den tolfte-typ, överdådigt tapper
och dödsföraktande, med ett djupt förakt
för sina motståndare. De två härförarna,
Wu den frejdade veteranen, dittills
obesegrad på slagfältet, och Chiang, den
oprövade unge mannen, möttes vid det
strategiskt betydelsefulla passet Tingszekiao,
i södra delen av provinsen Hupeh. Först
lyckades Kantontrupperna ganska lätt
besätta platsen. Men Wu lät avrätta nio
officerare, som voro ansvariga för förlusten.
Soldater beväpnade med svärd uppställdes
på åtta punkter för att nedhugga var och
en som retirerade. Som en följd härav
stredo Wus trupper förtvivlat, och på
kvällen den 27 augusti återtogo de Ting-

234

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:07:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1939/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free