Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Chiang Kai-shek och kinesernas frihetskrig. Av J. G. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C hi an g K a i - s h e k och kinesernas frihetskrig
szekiao. Chiang gav genast order att platsen
skulle åter besättas till varje pris, och på
morgonen den 28 var den åter i
sydtruppernas våld. Wu insatte nu sin reserv, och efter
svåra förluster på båda sidor besatte han
åter Tingszekiao. Nu kastade Chiang i sin
tur sydarméns allmänna reserv i elden,
och efter en hel dags strider stannade
Tingszekiao slutligen i hans hand.
Det var nu en trängande nödvändighet
för Chiang att snabbt vända sig mot den
mäktige Sun Chuan-fang, som rådde över
fem provinser kring nedre Yangtsekiang
och dessutom disponerade över de bäst
utrustade trupperna. Redan den 19
september besatte han Nanchang, huvudstaden
i provinsen Kiangsi, samma stad som i
dessa dagar erövrats av japanerna. Men
även här insattes från båda sidor
förstärkningar, och det dröjde under ständiga strider
till den 8 november, innan staden definitivt
stannade i Chiangs hand.
Nu blevo de andra nordgeneralerna rädda,
och en efter en gingo de över till Chiang.
Men det dröjde dock under förhandlingar
och politiska intriger, omväxlande med
hårda strider, tills den 5 juli 1928, då
Chiangs trupper ryckte in i Peking, den
norra huvudstaden. Ett glänsande, ett
nästan otroligt fälttåg, sträckande sig från
Kinas sydkust till nära mongoliska gränsen,
var lyckligt fullbordat. Grunden var lagd
till Kinas enande under en duglig regering.
Men det var ännu så länge endast en
rätt osäker grund. Provinsgeneralerna hade
nu fått klart för sig, att det gällde liv eller
död för hela det system av korruption,
utpressning och inbördeskrig, som de
företrädde. Och de gjorde nu förtvivlade försök
att hejda denne fruktade unge man, som
svurit att göra slut på deras vanstyre. Som
bölderna på en pestsjuk kropp, slog det
nu ut i hastig följd än här än där i det
väldiga riket politiska kabaler, små
uppror och väldiga, ytterst farliga
motrevolu-tionära rörelser. Betecknande för det oer-
Madame Chiang Kai-shek i sin
trädgård.
hörda förfallet och förvirringen är, att
enbart i den stora och folkrika provinsen
Szechuan, sedan revolutionen 1911 ej
mindre än 477 större och mindre
inbördes-fejder utkämpats.
Det finns ingen åskådlig metod att ge
främlingar, som ej känna Kina, en
föreställning om den avund, den snikenhet och
den trolöshet, som under dessa kritiska år
omgav Chiang, och som han endast genom
tålamod utan gräns i förening med kirurgisk
djärvhet, när ej andra medel hjälpte,
genom år av mödosamt arbete lyckades
övervinna. Personligen hatade han
inbördeskriget, alla fredliga medel till
konflikternas biläggande försöktes av honom, men,
när medling och försoning visade sig
resultatlösa, brukade han sina divisioner snabbt
och hänsynslöst, oftast med den påföljd,
att revolten snart ebbade ut, varefter han
var foglig och villig att visa vägen till nytt
samarbete. Under de senare åren, då han
fått ett påtagligt övertag över
intrigmakarna, övergick han alltmer till en
preventiv taktik, bestående däri, att han
steg för steg flyttade fram sina egna
pålitliga ämbetsmän och sina elitdivisioner,
tills en dag motståndaren fann, att Chiang
gjort honom matt i det stora schackspelet
om armékårer och provinser.
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
