- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioåttonde årgången. 1939 /
238

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Chiang Kai-shek och kinesernas frihetskrig. Av J. G. Andersson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

/. G. Andersson

I slutet av 1930 sände Chiang
hundratusen man att göra slut på de 40 000 man
illa beväpnade trupper, som då utgjorde
den samlade röda styrkan. I januari 1931
var denna straffexpedition fullständigt
uppriven. Fyra månader senare sändes
tvåhundratusen regeringssoldater mot de röda,
men efter sex röda segrar under två veckor
var kriget avgjort.

En månad senare tog Chiang personligen
kommandot över trehundratusen man, men
efter fem röda segrar, vunna under fem på
varandra följande dagar, retirerade han.

En fjärde kampanj i april 1933 mötte
samma bittra öde.

Nu beslöt Chiang att följa en plan
utarbetad av general von Seeckt, en tid hans
främste tyske rådgivare. Enligt denna
byggdes genom sju provinser ett slags
kinesisk mur kring det röda området.
Blockhus och försvarstorn i tusenden, det
ena förbundet med det andra genom
kul-sprutebeskjutning, drogs i en allt snävare
ring kring de belägrade röda arméerna.
Niohundratusen man höllos av Chiang på
fältfot under denna inringningskampanj.
Sextiotusen röda soldater och en million
civila dödades eller svältes ihjäl under denna
väldiga operation, som torde sakna
motstycke i krigets historia.

Fullkomligt oväntat föllo de röda
generalerna över spärrforten i sydväst och togo
dem med storm, tills vägen låg öppen åt
söder och väster. Nu begynte den röda
arméns berömd vordna långa marsch mot
nordväst genom provinserna Kiangsi,
Hu-nan, Kueichow, Yunnan, Szechuan och
östra Tibet in i Shansi och Kansu, som
blev deras nya hem. Det var en
folkvandring över en sträcka av tiotusen kilometer,
innefattande flera av Asiens högsta berg och
några av dess största floder, en nästan
ofattbar prestation under ständiga strider
mot en vida överlägsen fiende. Allt i allo
varade marschen ett år, och av dess 365
dagar voro endast ett hundra rastdagar,

ofta upptagna av större strider, och under
de 268 marschdagarna nåddes den
fenomenala genomsnittsfarten av 38 km per
dag, till stor del på obanade skogsstigar.

Den lilla spillran av 20 000 man, som på
detta sätt lyckades rädda sig upp till Shansi,
blev aldrig besegrad av Chiang. När han
i december 1936 under en av sina stora
flygfärder plötsligen fängslades i Sian av
en av sina underbefälhavare, tjänade de
medverkande röda generalerna snarare som
en garanti för hans personliga säkerhet, och
när han på juldagen frigavs och kunde
flyga tillbaka till Nanking, hade det
etablerats ett tyst samförstånd mellan Chiang
och de röda, som uppgåvo sin propaganda
och ställde sig under hans befäl mot hans
åtagande att bjuda även väpnat motstånd
mot japanernas olidliga agression.

Alltsedan det japansk-kinesiska kriget
1894, då Japan steg upp till rangen av en
modern stormakt och Kinas militära
vanmakt blev uppenbar, hade det blivit en
japansk tradition att rikta sig på bekostnad
av den väldige men svage grannen på det
asiatiska fastlandet. Segern över Ryssland
1904 lärde en undrande värld att det lilla
östasiatiska öriket vuxit ut till en
förstklassig militärmakt både på havet och i
fråga om arméernas metodiska slagkraft.

När världskriget bröt ut 1914, begärde
Storbritannien att Japan i kraft av
fördraget mellan de två staterna skulle åtaga
sig besättandet av de tyska besittningarna
i den kinesiska provinsen Shantung. Med
sedvanlig metodisk grundlighet löste också
japanerna denna ej synnerligen svåra
militära uppgift. För att trygga de sålunda
nyvunna besittningarna på fastlandet
förelade Japan på nyåret 1915 för regeringen i
Peking en rad av fordringar, som, om de
till fullo accepterats, skulle gjort Kina till
ett japanskt lydland. Den tålmodiga och
sluga kinesiska diplomatin firade här en
begränsad framgång i det att de mest
ödeläggande kraven avvisades. Men allt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:07:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1939/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free