Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Åskvädret i Mont-Sébastien. Av Yngve Kernell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yngve
stora sal och hämtade upp det sockrade ölet
från källaren. Men orgeltramparen hann
knappast smaka på ölet, innan kyrkfolket
i vanvettig skräck kom rusande in för att
synda. De trängde sig fram till disken för
att beställa. De luktade som våta hundar
och söpo med svarta handskar på.
— Pst, kypare, giv oss mera dryck med
alkohol, sjutton djävlar, sade pedellen,
stampade i golvet och befallde värden att
stänga av speldosan.
De fromma syndade icke med musik.
De ville stjäla, ljuga, förgripa sig på nästans
hustru och tugga snus, men med tanke på
döden och i en högtidlig anda. De åto sitt
snus som medicin och sågo fromma ut,
även när de voro berusade. De knäppte
händerna vid varje svordom och talade
dämpat med varandra, och deras
utsvävningar voro som kantade med svart
krusflor.
-— En synd är värdelös, om den sker
av lättsinne och icke till Djävulens ära,
sade de åt orgeltramparen. De hånade
honom nu för hans tarvliga
fattigmans-synder liksom förut för hans
fattigmans-dygder.
Catherine bad honom springa efter en
stol, som hon kunde lägga kläderna på,
2
K e r n e 11
och hon började knäppa upp om sig, men
handelsman lade stilla sin hand på hennes
arm och bad henne låta bli.
— Catherine, viskade han, jag röker
nu och äter snus, och du irriterar mig.
Trots min klena mage ämnar jag förtära
ett helt hekto, och det är så dystert att
sitta i skymningen och kräkas. Dessutom
kan du förkyla dig!
Handelsmannen vädjade sorgset till
pedellen, som vid skenet från
stockveds-brasan satt och läste i katekesen, för att
de skulle kunna synda efter tio Guds bud,
när fantasien svek.
— Sådär, nu kan det vara nog för i
kväll, sade pedellen till slut och slog ihop
katekesen, sedan han satt ett märke med
rödkrita vid den synd han hållit på med.
Han trodde aldrig det kunde vara
Djävulens mening, att man skulle synda, så man
förlorade sitt välstånd. Men han var mån
om sitt anseende och låtsade sig mera
berusad än han var, och innan han lämnade
krogsalen berättade han en oanständig
historia, som han hade hört som pojke
och då satt mycket värde på.
Han kände sig tacksam, att åskan
tycktes ha lättat, men den gjorde ett uppehåll
endast för att samla ny kraft, och i
morgongryningen, när de fromma, trötta av skräck
och utsvävningar, raglade hem, verkade det
som om bergen skulle rämna. Det regnade
värre än i mannaminne, och byn hotade
att blåsa bort. Blåsten trängde ända in i
kyrkan till bilden av den korsfäste och
slet i hans hår. Han hängde där ensam
framme vid högaltaret sedan Sankt
Sé-bastien med guldpilarna hade blivit stulen.
Men den stulne kom till rätta, och när
orgeltramparen strax efter sju kom till
kyrkan för att dammtorka, fann han till
sin förvåning, att träbilden åter stod på
sin plats. Det kom den lille mannen att av
tacksamhet knäböja för den korsfäste.
— Det gör mig ont, att du har blivit
övergiven, men jag tycker vi skall hålla
48"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
