Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Femton debutanter. Av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femton
debutanter
jad, förnedrad, indragen i skumma intriger.
Tills katastrofen kommer: hon tror sig ha
blivit gravid under samlivet med den
alko-holistiske knöl till konstnär, som
kompenserar sina mindervärdighetskomplexer med att
hantera en överklassflicka som sin egendom —
och det befinns att det var falskt alarm,
självsuggestion: alltså, hon var ändå en hysterica,
rollen hon måste spela visar ingen annan utväg
ur olidligheten än den dramatiska och
definitiva kollapsen, självmordet. Hon blir räddad
och omhändertagen, får byta miljö och vila
ut. Och under sommardagarna i fiskeläget,
hos det hyggliga doktorsparet — gamla
radikaler av mild och livsduglig pionjärsort —
når Ulla därhän att hon kan ställa diagnosen
på sitt fall: den är utsagd i bokens titel —
Narkissos. Hon var visst ingen belastad
hysterica: hon hade i själva verket ingenting
att vara rädd för — det finns i själva verket
ingenting i livet att vara rädd för. Rädslan
hade kommit ur hennes själviskhet och sedan
drivit henne allt längre in i samma sj
älv-upptagenhet. Den befriande upptäckten var
enkel: ens egen person blir intressant först
när man glömmer den och självständig först
i gemenskapen — och den gör sig gällande jämt
i den mån man ger ut den, i kärlek och i
arbete. Den unge man som i detta tecken blir
Ullas livskamrat, har råkat bli tecknad som
idealgestalt: å andra sidan har förf. avskytt
Aina Lerroux så livligt, att hennes ondska
till sist förefaller rätt overklig. Annars har
Viveka Starfelt sina figurer — inte minst
Ulla — inom gott synhåll. Överhuvud har
förf. ögonen med sig — goda journalistögon,
med glimt i. Hon behärskar sin stil, och vet
vad hon talar om. Och det är ting som tåla
att talas om.
Om den kris som tvingar en mycket ung
människa att möta livet sakligt och
frimodigt, handlar också den pojkhistoria Per E.
Rundquist har att berätta. Sven-Patrik
Alnert är visserligen yngre än Ulla
Wer-gelius: i slutkapitlet är han nitton år och
nybliven student. Han har inte heller
alldeles samma slags virke som hon. Hans
dubbelnamn markerar en svår
mellanställning som livet gett honom och som medför
en fara att bli dubbelmänniska. Patrik är
familjenamnet i hans högborgerliga
fädernesläkt; men hans far är släktens svage och
älskvärde slarver, som ramlat ner till
agent-stadiet och blivit räddad från värre av den
goda och duktiga servitris från ölkafét som
Per E. Rundquist.
blev hans hustru; hon ville ha pojken döpt
till Sven, och så ordnades frågan genom
kompromiss. Kompromissen spelar en farlig
roll i Sven-Patriks unga liv. Modern har hans
kärlek, hån känner hur stark och god hon
är och tyr sig helt till henne; men hon är ju så
rädd om sin gosse, hon ställer så ängsliga
frågor, och det är så mycket hon kanske
inte skulle förstå om man talade om det för
henne som det var — allt sådant som drar
Sven-Patrik till det vuxna livet, och allt
sådant som han har gemensamt med sitt
fina fäderne: är det inte hänsynsfullast att
tiga med det, eller i värsta fall ljuga bort
det? Och Sven-Patrik är mycket
hänsynsfull. Hans ambition är en av de farligaste
•— att göra alla till lags. Han har idel bra folk
omkring sig ■— den öppne och ärlige vännen
Olle, den frimodigt kärleksfulla kamraten
Britt, den fina och kloka faster Christine.
De skulle kunna trivas gott med varandra,
och med hans mor; men i sin rädsla håller
han dem isär, smiter från den ena till den
andre, ljuger för dem en i sänder för att göra
dem till lags en i sänder; var och en av dem
lär känna de andra bara som ängslande
makter dem pojken tydligen faller undan för då
han beslås med att smita undan en själv:
och så komma de till att slitas om att rå om
honom. Och själv håller han på att gå ner
sig i rädslans och dubbelspelets forsumpning.
263
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
