Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Juho Rissanen. Av Brita Ysabel Gustafson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Juho Rissanen
Vinterfiske, i g o o.
Ateneum, Helsingfors.
är bäst att lämna okommenterat.
Händelseförloppet var följande: Rissanen, som ofta
stannade sent i skolan för att arbeta,
kände sig en kväll mycket sömnig, gick in i
lärarrummet, låste dörren och lade sig på
en soffa, där han somnade. Följande
morgon måste man bryta upp dörren, varav
man kan sluta sig till, att Rissanen sov
gott på soffan. Men den omedelbara följden
av denna natts sömn var, att Rissanen
relegerades från skolan.
Enligt Rissanens egen version av
historien berodde hans obetvingliga sovlust den
gången på, att han natten förut hade
suttit och arbetat mycket länge med några
teckningar för en nykterhetstidning. Alli
Trygg, som var en lika hängiven
nykter-hetsivrare som hon var en god människa,
hade upplåtit ett rum åt den fattige
konstnären mot en hyra, som bestod av
illustrationer till nykterhetstidningar. Men den
indignerade lärarkåren hade ansett, att
ingen annan förklaring var möjlig, än att
Rissanen lagt sig att sova i lärarrummet,
för att han var berusad. Nu på gamla
dagar omtalar Rissanen episoden med stor
förtjusning.
Missödet var på samma gång lyckträff,
ty tack vare denna motgång blev Rissanen
bekant med Albert Edelfelt, som
anmodade honom att flytta över till Åbo
ritskola och som i långa tider framåt bistod
den unge målaren på olika sätt.
Redan följande höst (1897) kunde
Rissanen glädja sig åt att få ett par arbeten
antagna till den stora höstutställningen.
Dessa två tavlor, »Gubben Istolainen»
och »Hauta-Heikki-gumman», ge två
präktiga allmogetyper. Gubben suger tandlöst
på sin kära pipa, men handen, som håller
om pipskaftet, den kraftiga,
framskjutande hakan och blickens fasthet visa, att
här är en man, som hela sitt liv vetat att
göra sin vilja åtlydd. Tavlan är asketiskt
291
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
