- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioåttonde årgången. 1939 /
292

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Juho Rissanen. Av Brita Ysabel Gustafson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Brita Y s ab el Gustafson

knapp i färg; vitt, brunt, blekgrönt, grått
och litet vinrött. Konturerna äro skarpa,
konturerna göra tavlan.
»Hauta-Heikki-gumma», på sätt och vis en pendang till
den förra tavlan, är konstnärligt den
starkaste. Också denna målning är knapp i
färg. Brunt och vitt dominera, gummans
blus är vit, nästan utan skuggor, huden
läderaktigt brun. Landskapet i bakgrunden
är neutralt. Gumman, som sitter med hakan
stödd i den knotiga handen, är typisk för
det folk hon tillhör, men hon är också en
universellt verkande personifikation av
den gamla kvinnans visdom. Många folk
ha fruktat den gamla kvinnan och vördat
henne, andra ha kallat henne häxa och dömt
henne att dö i eld för hennes dunkla
krafters och sin egen stora rädslas skull. Allt
detta antyder tavlan i sitt ytterst
spartanska formspråk. Kanske utan att själv ana
värdet och vidden av sitt verk har alltså
den unge målaren i sin nödtvunget
summariska framställning öppnat dörren för
känslornas, tankarnas och
föreställningarnas mångfald. Och detta är ju konstens
kriterium.

Två år senare målade Rissanen »Blind
gumma» och »Hos spågumman», de två
verk, som väga tyngst i hans produktion.
Liksom de båda ovannämnda arbetena
äro också dessa utförda i akvarell, en teknik
som målaren enligt egen utsago använde i
åtta år, innan han småningom via temperan
övergick till olja. Men allt fortfarande
fyrtio år senare, gör konstnären sina skisser
i akvarell, och det är knappast oriktigt att
påstå, att det är den teknik, som är bäst
lämpad för hans konstnärstemperament,
oavsett att han i sin senare verksamhet i
stor utsträckning arbetat som
monumentalmålare. Mest monumental var han dock
i sina första stora akvarellkompositioner.

Modellen för »Blind gumma» var en
94-årig blind kvinna, som Rissanen träffade i
Mattila-gård i Savonkylä. En dag såg han
henne treva sig fram längs vägen med en

vattenstäva i handen, så målade han henne
sedan. Akvarellen, som är glanslös och tunn,
tyckes vara ett ypperligt medel att skildra
fattigdomen med. Och det var kanske
därför som akvarelltekniken blev det medium,
som bäst motsvarar konstnärens
intentioner, ty Rissanen är och förblir framför
allt den fattiga allmogens skildrare. I den
slutliga tavlan »Blind gumma», som finnes
i Ateneum i Helsingfors, är teckningen
säker och kompositionen knapp. Gummans
kjol är randig och matt grön, tröjan ljusare
grön med en brun lapp på ärmen,
underkjolen, som sticker fram, är gråbrun,
sockorna rödrandiga. Armarna och ansiktet
äro belysta. Färgerna och ljuset ge en
verkan som av vårsol på fjolårets vissna
löv. I tavlans bakgrund ser man stenig
mark och ett fragment av en gärdesgård.

»Hos spågumman» är en figurrik, men
samtidigt sällsynt fast och koncentrerad
komposition. Detta är i bästa bemärkelse
genre- och bondemåleri. Ansiktena i profil
och halvprofil, händernas rytmiska rörelser
och dräkternas ränder och rutor bilda
ett säreget dekorativt mönster, som tillika
är förmer än något mönster kan bliva,
därför att ett mönster inte direkt uttrycker
liv. Utan intellektuell kraftanspänning har
Rissanen lyckats ge ett folkpsykologiskt
dokument, sammanställt av vidskepelse,
nyfikenhet och ett slags ockult lystenhet.
Det är också konstnärlig realism, en realism,
som stegrats genom stilisering.

Den av målarkonstens mästare, som
Rissanen oftast förliknats vid är Pieter
Brueghel, Bond-Brueghel, och både i »Blind
gumma» och i den krassa »Hos spågumman»
kan man finna tillräckligt många
överensstämmelser med den gamla nederländaren
för att jämförelsen skall bliva berättigad.
Det är rentav frapperande, huru nära de
båda målarna, som skiljas från varandra
av nästan fyra sekler, kunna komma
varandra i sina skildringar av blinda.

Det var främst genom dessa två sist-

292

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:25:43 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1939/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free