Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Svanöen, »Söndfjords perle». Billeder fra en gammel gård. Av Signe Svanöe Petander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S v an ö en, »Söndf jords p er l e»
hviler over allt her. Husets stillhet fanger
dem inn. Konene sitter i sofaene som en rad
trefigurer, med stivnete ansikter og hendene
tvunnet overkors i fanget. Inn bæres
kaffe-bretter så store og tunge at pikene sökker i
knærne. Klirringen av kopper er den eneste
lyd i stillheten. En småjente setter i å le,
men blir stanset av et blikk! fra en av de
sorthuete. Man ler ikke her, hos hosbond
sjöl, og midt på en kirkesöndag. — De
store flöidörene står vidt opslått fra
havestuen, og der kommer han i den hvelvete
döråpningen, Ole Torjussen Svanöe.
Mid-delshöi, mager, litt lutende nu på eldre
dager, ansiktet værbitt og med dypt
markerte linjer om den sterke munnen.
Han er av den mörkblonde typen som man
kan finne i mange Hallingdalslekter. Nu
går han rundt og hilser på hver enkelt,
hans vesen er så mildt og inderlig. — Når
konene går, kysser de sin egen hånd för
de rekker den frem til takk.
Der blev landesorg i Söndf jord da O. T.
Svanöe döde i 1859. Siden den tid er der
mange forandringer, selvom det ennu er
samme slekt som eier öen. Kirken, som han
restaurerte og skjenket til kommunen i
1828, blev revet i 1875. »Den ligger for langt
ut», blev der sagt. Men kunde den ikke
fått stå som et av de få minner fra
middelalderen i disse trakter?
Man kan ikke si at den nye tiden har
holdt sitt inntog på Svanöen — uten i det
at skattene blir större og större,
tjenerantallet mindre og mindre. Öens folk lever
sitt isolerte liv i en verden helt for sig.
Kommer sykdom på gammelt folk om
vinteren, er det best å få kisten fra Bergen
med det samme. Det kan bli så som så
med fastlandsforbindelsen når uværet setter
inn. Kisten står der og venter på sitt,
mens storstormen sliter i vegger og tak.
Åpnes et vindu, går det straks i knas, som
kastet i kjeften på et vilt dyr. De gamle
M al er i funnet under et gammelt
tapet på Sv an ö går den.
spökelsehistorier får liv i krokene, — sån
som den om »Dösagrindsgassen», utburen,1
som kom og la sig over ryggen og presset
en i kne, når man drev i skogen alene. Men
värre enn alle fantasier var det vel den
natten for nogen år siden da fire sjömenn
druknet utenfor öen. Nödropene hörtes i
mörke uten at det var mulig å hjelpe,
og om morgonen lå de döde menn skyllet
op på stranden. Sandelig er det ikke
hed-ningeöen Bru som stiger op av dypet i
sånne stormbrölende netter!
Anderledes en sommerdag på Svanöen.
Den klare melodi i dette navnet fölger en
innover skogstiene. Oftest ligger skodden
over de våtblanke fjellvegger, overhengt
med frodig regntungt grönt. God været
kommer med nordenvinden, som står og
venter ute i havet bak veldige skybanker,
ullent tykke og tette. Med et rykk er
vinden over dem og soper dem unna, feier
himlen ren. Snefjellene stiger frem i bak-
1 Barn födt i dölgsmål og gravet ned.
301
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
