- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioåttonde årgången. 1939 /
311

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ny lyrik. Av Olof Lagercrantz

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ny Iyr i k

Av Olof L

M

_S _J1_0STEN ig38 sag det ut som skulle

de diktare som hade för avsikt att sända ut
böcker till julen inte ha stora möjligheter att
göra sig hörda. Vem vet förresten! Dikten är
väl snarare en nödvändighetsvara än en
lyxartikel, som man kan avstå från i svåra tider.
Hade kriget brutit ut hade det kanske verkat
stimulerande på bokhandeln. Under
världskriget var det förvånande många soldater,
som hade diktsamlingar med sig i ränseln.
På mitt bord ligger en diktsamling av Hesse,
som tillhört en österrikare och ännu bär spår
efter en granatskärva. Det är en liten volym,
som lätt går ned i en kavaj- eller
uniformsficka och den förleder till reflexioner över våra
moderna diktsamlingars format. De är alla
så breda och höga! Det är som vore de gjorda
enkom för salongsbordet, och man ser lätt
att varken författaren eller förläggaren tänkt
sig att de skulle kunna behöva tagas med i
fält eller överhuvud läsas någon annanstans
än i ett ombonat hem. Det stora formatet är
på sitt sätt ett tecken på hur trygga vi
känner oss i Sverige och även på hur litet vi
betänker att dikten är en nödvändighetsvara,
som borde göras tillgänglig för så många som
möjligt och inrymmas i behändiga och
bekväma volymer.

Det ska dock erkännas att innehållet i
fjolårets diktsamlingar är mer
verklighetsbe-tonat än formatet anger. Det
experimenterande artisteriet från tjugutalet är för länge
sedan övergivet och enkelhet och naturlighet
dominerar i versen som en halvt omedveten
protest mot den alltmer kaotiska politiska
körsången. Parallellt med kampen för en
stramare och mer behärskad form försiggår
en inventering av enkla, oföränderliga och
omistliga mänskliga värden. De ledande
diktarna sysslar nästan alla med problemet om
det personliga ansvaret kontra massrörelserna
och söker uppluckra jorden i de många
patenttroende och stelnade själarna. Att utskilja
människan ur en lättköpt gemenskap och
ställa henne ansikte mot ansikte med
ensamheten, tystnaden och döden har alltid
varit en av de mest väsentliga
diktaruppgif-terna. Den synes för närvarande vara den mest

ager cr antz

väsentliga och praktiseras med intensitet av
en hel rad utmärkta konstnärer.

Nils Ferlins tredje diktsamling Goggles
är hans bästa hittills. I ett avseende är han
enastående bland våra unga diktare. Han har,
liksom Bellman och Karlfeldt, sin egen, klart
avgränsade symbolvärld. De marker, där hans
dikt rör sig, utgöras av storstadsgatorna och
av alla sådana lokaler, som är nära anslutna
till gatusystemet: krogar, vaxkabinett,
nöjesfält, bakgårdar och inte minst cirkustält. I
denna värld rör sig en brokig skara människor.
Där finns bror Andersson och bror
Pettersson, båda framgångsrika och hårdhudade
personer, som det går väl i livet. Där finns också
den lille Lundström, som det går allt annat
än väl och som ständigt ängslas för den stora
kometen, detta speciella ferlinska spöke, som
symboliserar litet av varje, både ett hotande
bombanfall och döden, både nästa
aktiekrasch och den stundande domedagen.
Lundström har många likar, alla lika ynkliga och
halvt löjliga som han själv: gårdsmusikanter,
kanonfotografer, positivhalare, cirkusartister
och clowner och andra mer eller mindre
vilsekomna individer. Det är de partilösas talan
Ferlin för. Hans livsfilosofi uttryckes just i
attityden hos dessa de ringaste och
förbiseddaste i samhället. De tar sig ej själva
högtidligt, tror varken på program eller titlar,
men äger ett öppet sinne för ärlighet,
»renhårighet» och solidaritet. Clownmotivet är
särskilt ofta utnyttjat. Skalden tänker sig
gärna själv som en clown på livets stora
cirkusarena. Bakom clownattityden ligger ett
mycket allvarligt och väl genomtänkt program.
Det är, menar skalden, clownen som har
rätten på sin sida. Det är mycket i världen att
gyckla över och litet som är värt att ta på
allvar. Men mitt i krumsprånget kan clownen
få in oväntade stötar mot läsarens
förhärdade hjärta och genom kallgrinet bryter
sig ibland ett barnsligt och hjärtegott leende,
som verkar dubbelt värmande därför att
åskådaren vet, att det lyser trots all
världens löjliga fåfängligheter och grymma
orättvisor.

311

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:51:16 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1939/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free