Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ny lyrik. Av Olof Lagercrantz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny lyrik
Det finns i själva stämningen i Ekelöfs dikter
något famlande, varsamt trevande. Hans
musa lever i brytningen mellan mörker och
ljus, i de förvridna skuggornas och de
överraskande ljusflodernas land. Han gestaltar
ofta människans lönnligaste reaktioner och
når långt in i själarnas okända mörker. Denna
förmåga och versens genomgående höga
kvalitet gör att man ställer särskilt höga
fordringar och förhoppningar på Ekelöf i
framtiden.
Bertil Malmbergs samling Sångerna om
samvetet och ödet blev bestseller bland höstens
diktsamlingar. Men det är inte troligt, att
bland köparna befann sig så många av dem
som med tacksamhet mottagit hans tidigare
produktion. Malmberg torde denna gång ha
fått en helt ny publik, den stora kristna
publiken, som aldrig varit så noga med den
konstnärliga sanningsenligheten bara
idéinnehållet varit tilltalande och rättroget. Det
kravet uppfyller denna samling. Sedan
Malmberg övergått till kristendomen, ägnar han
sig med mycken iver åt att sätta kristna
tänkespråk på vacker vers. Vi får läsa sådant
som
Så länge andra krossas under hjulet
av fattigdomen och det blinda tvånget
— är allt som du besitter orättfånget,
är själva brödet, som du äter, stulet.
eller
Du måste taga ansvar för din broder
och känna i ditt eget kött hans smärta,
som vore du hans fader eller moder,
och bedja Gud om ett förvandlat hjärta.
Det tråkiga är bara att allt i denna bok
verkar som munnens bekännelse. Ingenting
verkar att komma från hjärtat. Ingenstans har
jag kunnat förnimma en from och innerlig
ton. Den finns kanske hos skalden, men den
finns ej i hans dikt och det är dikten det är
fråga om här, en dikt iklädd samma
pansarform som så utmärkt klädde Dikter vid
gränsen. För det ångestfyllda själsläge, som denna
samling gav uttryck åt, passade den
högtidliga, monotona jambiska versen förträffligt.
I den nya diktsamlingen kan man däremot
tala om en direkt motsättning mellan form
och innehåll. Versen har ej gestaltats
inifrån efter själslägets krav, utan en redan
given form har så gott sig göra låtit blivit
uppfylld av ett nytt och främmande innehåll.
Malmberg säger själv på ett ställe att man ej
får bygga på sin känsla. Det är viljan det
Gunnar Ekelöf.
kommer an på. Men när det gäller
kristendomen är det väl inte Malmbergs vilja att
predika kristna fraser, som är det viktigaste,
utan Guds vilja att uppenbara sig genom
Malmberg, och Gud har sannerligen inte
velat denna gång.
Malmberg betraktar sitt tidigare dystra
skede som resultatet av förljugenhet och
självisk isolering. Det förefaller mig dock som
vore Malmbergs ansvarskänsla mindre nu, när
han ordnar sina familjeförhållanden och gör
platonska försäkringar om nästan och det
dagliga brödet, än när han till mångas tröst
gestaltade vad tusentals intellektuella kände
inför tidsskeendet.
Den innerlighet i känslolivet, som man
tycker borde vara kännbar hos den omvände och
som lyser med sin frånvaro hos Malmberg,
finner man i desto rikare mått hos Ragnar
Jändel. Hans nya samling Stenarna blomma
rymmer måhända mer äkta lyrik än någon
av Jändels tidigare böcker. Jändel har alltid
hört till det stridande, profetiska släkte, för
vilket den konstnärliga formen varit av ringa
vikt och innehållet betytt allt. Han har
också gjort en insats av stora mått i vårt
lands kulturliv och om han också ibland änd-
313
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
