Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Crops Diplomatique i Stockholm för femtio år sedan. Av Carl Fleetwood
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Fleetwood
/Il ■ Åi . . . U .^»/V. «C. Ofwttu^
Ryske ministern Chichkine.
med att göra sig tämligen impopulär, en
im-popularitet för vilken några fruntimmer
med mera varma hjärtan än starka
grundsatser efter bästa förmåga försökte att trösta
honom.
Legationssekreterare var markis Beccaria
Incisa, en blond italienare, som därför icke
här hade all den succés som han kunnat hava.
Var för resten en bra karl, som vann och måste
vinna alla sympatier. — När Spinola
definitivt hade lämnat Stockholm, utnämndes
visserligen greve de Sonnaz till hans
efterträdare, men man har nu i över två år
förgäves väntat på hans ankomst. Som chargé
d’affaires har i stället fungerat greve Boltaro
Costa en person, som genom sitt naturliga
glada lynne och sitt öppna sätt icke kan annat
än göra ett gott intryck. Costa är spirituell
och har en häpnadsväckande förmåga att
■— jag vill icke precis säga — lära språk men
efterapa. Efter några veckors vistelse i
Stockholm hade han redan förmågan att uttrycka
sig flytande på svenska och vad som är
märkvärdigast, knappast med någon som helst
utländsk brytning.
Efter Spinolas, kanhända till och med före
dem, bör österrikiske ministern, baron
Pfusterschmids hus nämnas såsom det
gästfriaste diplomathuset. Om Pfusterschmid
i själva verket är den öppna, raktframme
person, han spelar, har jag kanhända mina
skäl att tvivla på, men vad som är säkert
är, att han gör intryck av en riktig bonhomme.
Friherrinnan är allt vad man vill utom
grande dame, och ändå finnes det knappast
något hus i Stockholm ställt på en bättre
fot än deras. Äldsta dottern fröken Johanna
hör icke till dem, vilka skörda framgångar i
världen, men hon hör till dem, för vilka man
böjer sig även om man icke som jag har
särskilda — icke personliga, jag tillägger det —
orsaker till att göra det. Man brukar se
familjen Pfusterschmid nästan alla dagar ute
på promenad och helst en regndag, då
toaletten är mera ämnad att motstå en ogunstig
väderlek än slå an på mötande, är det nästan
ett spektakel se dem komma vandrande
— först, föräldrarna, så. döttrarna och sist
sonen och guvernanten. — Pfusterschmid
hör, misstänker jag, till den sortens
diplomater, vilka kommit till Stockholm för att
invänta pensionsåldern.
1883 var en låghalt ungrare, som såg ut
som stråtrövare, legationssekreterare. Han
hette Okolicsånyi och utmärkte sig
egentligen genom en vacker fru. M:me Okolicsånyi,
född prinsessa Labanow, hade varit en
fullkomlig skönhet, om icke hennes skapare litet
grand skämt bort hennes ansikte genom att
giva henne en väl stor näsa. I Stockholm
som överallt där hon uppträtt väckte hon
furor. I Madrid, där mannen förut var
anställd, lär man till och med sett sig tvungen
att vid Alphonso XII:s andra giftermål
begära hans förflyttning. I Paris hörde jag på
sin tid, att mamma Labanow om ett av
barnen Okolicsånyi till vem som helst skulle
säga: »celui-lå, il est du Roi d’Espagne».
— vilket kanhända icke därför är sant.
Den nuvarande legationssekreteraren är också
ungrare, heter Mezey och anses vara en s. k.
vacker karl. Angenäm är han icke men så
mycket mera posör.
När på sin tid belgiska legationen hos
Vatikanen återupprättades, besattes den
platsen med dåvarande ministern i Stockholm
baron Pitteurs. Han var som belgare i
allmänhet en städad men allt utom rolig herre,
vilken att döma av den befordran, han erhöll,
måtte hava varit i besittning av mera begåv-
354
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
