Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Målaren Sven Erixson. Av J. Hodin. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Målaren Sven E r i x s o n
Sven Erixsons primitiva
expressionism.
Jag har uppehållit mig så länge vid
denna allmänna inledning för att sätta den
svenska naivismen i sammanhang med
analoga europeiska konstströmningar. Det
intresserar oss här närmast att se i vilket
förhållande Sven Erixson, vars konst
kanske mest träffande skulle kunna
betecknas som primitiv expressionism, står
till de svenska naivist erna.
Då Sven Erixson såg naivisternas första
tavlor, tilltalade de honom utomordentligt
och berörde honom starkt som
uttrycksform. Redan av det skäl att han förut i
sina autodidakta första målnings- och
teckningsförsök på sin hemort Tumba (där han
föddes 189g ur en gammal bondesläkt)
och senare i Stockholm befann sig på en
liknande väg. När Sven Erixson talar om
konst, har man alltid en känsla som om
hos honom en skapande folkkraft drevs
att meddela sig, en av intet slags doktriner
grumlad och bruten kraft som förtröstar
på sig själv just därför att den kommer
fram som en källa ur det innersta. Och hur
mycket säkrare blev inte Sven Erixson i
sin övertygelse, då han upptäckte att
naivismen som uttrycksform hade att
uppvisa en gammal tradition, och detta inte
blott i hemlandet utan också i andra
länder. I den högre konstindustriella skolan,
som han en tid tillhörde, då han hade för
avsikt att bli teckningslärare, besökte han
ofta Nordiska Museet och kopierade där
flitigt. Läraren i dekorationsmåleri, Oscar
Brandtberg (Sven Erixson arbetade under
åren 1919—1928 som dekorationsmålare
för en stor Stockholmsfirma, som utförde
dekorationer och renoveringar i kyrkor,
herrgårdar och offentliga lokaler över hela
Sverige), riktade framför allt
uppmärksamheten på den svenska allmogekonsten, den
gamla kyrkliga konsten, och under hans
ledning lärde sig eleverna förstå att denna
Fiskare i Svolvcer. Oljemålning.
1934■
I Prins Eugens samling.
primitiva konst var inte blott en formellt
mycket intressant, utan också ytterst
raffinerad men framför allt medveten konst.
Det är kontakten med den svenska
allmogekonsten man alltid måste tänka på hos
Sven Erixson. Det som särskilt tilltalade
honom var känslans intensitet och den
konstnärliga genomföringen i alla de
föremål som han hade tillfälle att beundra.
Det var både tavlor och också vävnader,
kyrkliga skrudar, glas, allmogemöbler och
rent ornamentala motiv, och genom
kopierandet levde sig hans känsla mer och mer
in i denna värld. Fantasirikedomen var
förvånansvärd. En sådan primitiv målning
kunde förena naturalistiska element, till
exempel människor och djur i ett landskap
med rent ornamentala fantasielement, och
såväl formrikedomen som också säkerheten
i tankeföringen, den rena kompositionen och
den ursprungliga friskheten ha satt djupa
spår hos Erixson. Hans naivism är av
traditionell art. Då han för första gången
reste utomlands — det var på sommaren
1922, sedan han slutat Tekniska Skolan —•
besökte han Miinchen och särskilt det
därvarande Bayerska nationalmuseet. Då
hade tanken att bli målare ännu inte
mognat hos honom, om han också i sin tidigaste
405
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
