Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Målaren Sven Erixson. Av J. Hodin. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. H o din
förstå. Som det nu är, existerar den verkliga
konsten, den levande, kämpande, skapande
konsten inte tack vare utan trots arkitekterna.
Sedan detta stridsrop uppstämdes har
i avseende på denna fråga mycket
förändrats i positiv riktning. Redan år 1936
ställdes Sven Erixson inför en stor uppgift.
Han fick i uppdrag att dekorera en vägg i
Göteborgs Konserthus. Av hans två förslag
valdes det ena, »Melodi vid torget» med
sydländskt motiv till utförande som
gobeläng, och det andra, »Melodier vid älven»,
inköptes av Konserthusnämnden.
»Melodier vid älven» skänker en intressant
inblick i Sven Erixsons tankevärld. Här
skära sig två tider, två
konstuppfattningar. Den romantiska lyrismen i Ernst
Josephsons »Strömkarl» och den av
arbets-rytmen bestämda tidsandan hos en
industriell uppbyggnadsperiod.
»Melodi vid torget» är med sina sextio
kvadratmeter den största gobelängen i
Sverige. Efter en originalskiss av konstnären
som i Göteborgs Konserthus utfördes i
naturlig storlek på papper har den efter
två och ett halvt års arbete just nu
fullbordats på Barbro Nilssons atelier i
Stockholm. Tematiskt behandlar den de intryck
som konstnären samlat under ett uppehåll i
Spanien. »Jag kan inte arbeta utan verkligt
underlag», sade konstnären härom.
»Varenda detalj i den stora kompositionen har
sin lilla historia.» Också här fängslar oss
glöden i de erixsonska färgerna, den
suggestiva formrikedomen, den stiliserade
dekorativa ytbehandlingen.
Gobelängen, som är avsedd att betraktas
både på nära håll och från avstånd, är
utförd i ylle och linne. En särskild
vävstol av sex och en halv meters bredd
måste förfärdigas för den. För att återge
en sådan målning i grov vävnad fordras
mycken omsorg och stort kunnande. Redan
vävnadens grovlek är i stånd att
fullständigt förändra konstverkets karaktär.
Och därtill de tropiska färgerna i just
denna komposition, som oberoende av
formerna leva sitt intensiva egenliv. Fru
Barbro Nilsson har därmed skapat ett
betydande verk av svensk gobelängkonst.
Det största monumentala arbete som
Sven Erixson hittills fått sig anförtrott
till utförande är väggfresken för det av
professor E. G. Asplund byggda nya
krematoriet på Skogskyrkogården. Sven
Erixson fick 1938 första priset vid en offentlig
tävlan. Dekorationen skall täcka mer än
tvåhundra kvadratmeter och sönderfaller
i en huvudbild över ämnet Liv — Död —
Liv, och en sidobild med en framställning
av de fyra årstiderna. Av detta arbete
föreligga vid nedskrivandet av denna
uppsats tävlingsförslaget och några detaljer,
det omarbetade och slutgiltigt till utförande
antagna förslaget, några måleriprov al
fresco och de i kol just utförda konturerna
i naturlig storlek i själva krematoriet.
Uttrycksformen i Erixsons tre
väggdekorativa arbeten är mycket olikartad. Det
är självfallet att inlevelsen och verkets
funktion bestämma dess form. I
krematorie-utsmyckningen märka vi en mera
naturalistiskt återhållsam figural teckning, som
på ett enkelt sätt och utan allegorisk
skendjupsinnighet berättar om livet, dess
tillblivelse och förlopp. Den innehåller
också ett »litterärt» motiv, som lösts
ytterst måleriskt. Syntesen av litterärt
ämne och målerisk behandling har i
Norden särskilt hos Edvard Munch en god
tradition. Utslagsgivande är just den
fordran som Henri Bremond uttalar i sitt
verk »La poésie pure»: »Måleriets betingelse
sine qua non är att det skall vara
måleriskt. . .».
Den havande kvinnan mot en praktfull
bakgrund av drivande isflak och
stjärnbilder som spegla sig i vattnet, det
drömmande barnet med de brokiga blommorna
och den vita måsen, en förgängelsens
symbol; så det stilla bortseglande fartyget, som
lämnar livets skyddande hamn och strävar
410
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
