- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioåttonde årgången. 1939 /
439

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Opera- och konsertkrönika. Av Herman Glimstedt. II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Opera- o c li konsertkrönika

antyddes, i många fall visat sig illusoriska,
och ett allmänfattligt tonspråk anses ej längre
i och för sig för något mindrevärdigt.
Dessutom har Skölds pegas, vars gedigna
utrustning alltid allmänt vitsordats, knappast
tidigare lyft vingarna till en så suveränt
målmedveten flykt som i den nu hörda symfonin
n:r 2, c-moll, opus 36. (Symfonin n:r 1 har
tonsättaren låtit ligga kvar i
skrivbordslådan.) Mannen har infriat vad underbarnet —
ty så får väl kallas en vid 17 års ålder
offentligt debuterande komponist — lovade med en
pianotrio och, några år senare, med en
symfonisk dikt med den tungrodda titeln »Nåjden
Nischergurgjes vandring till Sames söner».

Beträffande det senare verket befinnes en
mig särdeles närstående recensent i
dagspressen 1919 ha skrivit att »över
ödemarksstämningarna, särskilt i yttersatserna,
flammade väl Sibelius tecken som ett
norrskens-liknande fenomen». Reflexer av den finske
mästarens uttrycksteknik kunna blixtra till
någon gång även i symfonin, särskilt typiskt
vid den bataljscen i "finalens genomföring
som är satsens kulminationspunkt: av
orkesterns i två läger delade instrument låta
trumpeter och basuner det både fast och sångbart
skridande bitemat genljuda i trångföring,
medan övriga stämmor, med stråkar i spetsen,
»frenetico», som det foreskrives i partituret,
avfyra ett nio gånger upprepat ostinato;
detta senare igenkännes som
begynnelsetakten av det heroiska huvudtemat, nu
inledd med en skalas stormlöpning uppåt och
omformad till något som är på en gång skri
och stampning.

Den melodiska inspirationen har i tidigare
verk av Sköld ibland synts komma norrifrån,
närmare bestämt från Petersson-Bergers
Norrland. I symfonin är det egentligen blott
första satsens första huvudtema som mer
påtagligt visar åt det hållet. I det hela klingar
tonspråket personligt med sådan nordiskt
nationell färgning som följer med en av
naturstämningar ofta befruktad fantasi. Även
scherzot förblir melodiskt, utan sådan
mekaniserad rörelse eller sådana antimusikaliska
clownerier vartill titeln, Allegro burlesco,
åtminstone för några år sedan, skulle ha
inbjudit rättroget moderna tonsättare. Satsen,
ett litet mästerverk för sig, gör ändå skäl för
sitt namn, med sin rytmiks överdådigt
muntra schwung och sina emellanåt drastiska
instrumenteringseffekter. Adagio con
simpli-citå kallas den långsamma satsen, och melo-

Yngve Sköld.

disk enkelhet i bästa mening bär upp dess
sång alltifrån det första huvudtemat i
klang-mjukt ess-moll (eller rättare dorisk
kyrkoton på Ess).

»Sin styrka har kompositören i
instrumenteringen, som sysselsätter hela den moderna
orkestern och verkningsfullt blandar
klangerna» — det omdömet var beträffande det för
tjugo år sedan recenserade verket nog
åtskilligt i överkant, men håller nu streck,
frånsett det förbehåll som ville inskränka
förtjänsterna till det orkestrala. Den med
sitt första orkesterverk debuterande
tonsättaren förebråddes för »den alltför stora
omständligheten, bristen på koncentration» —
fel som tydligen försvunnit med åren.
Särskilt knappt formad är första satsens
repetitionsdel, där första huvudtemat klingar fram
först i sluttakterna. Överhuvud är det
betydande kontrapunktiska kunnandet hos
Yngve Sköld ej något självändamål, men
sätter honom i stånd att med symfonisk
perspektivverkan handskas med och gruppera sitt
tematiska byggnadsmaterial. Fritz Busch,
som även under det senaste spelåret varit
Konsertföreningens nominellt ordinarie diri-

439

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:07:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1939/0487.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free