Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - J. C. Linnerhielms naturskildring och dess förutsättningar. Av Örjan Lindberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Örjan Lindberger
Europa. Man började resa utomlands för
nöjes skull, som turist. Bland papperen i
Olivehultssamlingen finns bl. a. en del brev
till bröderna Linnerhielm från C. G. König,
som i början av 1790-talet var anställd på
beskickningen i London. Den 1 december
1791 berättar han om ett par turistande
svenska adelsmän.
RiksRådet Rammels Bror är här och tänker
uppehålla sig öfver vintren uti Nejden af London
hos en Präst, till hvilken jag recommenderat
honom för att lära Engelskan. — Nästa vår ämnar
han göra Touren af Stora Br(ittanien). Han är
en jämn och Beskjedel(ig) karl.
Rehausen är återrest till Haag. — Han var
mindre enthousiaste sedan han gjordt sin Tour. —
Det som på densamma rogat honom mäst var en
Boxing Match emellan kusken som körde
Dili-geancen och en Soldat som åkte på densammas
Imperial. — Deremot det som minst rogat honom,
var denna nations sätt och behändighet att
upp-skjörta främmande. — Han klagade jemmerl(ige)n
öfver de Publicaner och syndare. Bland de
desapointemens som mött honom på dess resa,
var utsigten vid Kiswick och de öfrige
Cumber-lands insiöarne. —■ Ty sedan han depenserat 10
a 12 Guinéer extra för att få se’desse stora
Härligheter, möttes dess öga af små obetydel(ige)
fjälar — omgifne med några kullar. •—- Det
förargade honom till den grade, att han efter att
hafva sedt 2ne vände genast om utan att fara och
beskåda de öfrige.
Brevet ger en roande bild av hur det
kunde gå när en svensk adelsman med
mera sinne för sport än mottaglighet för
naturintryck sökte tillägna sig sina engelska
ståndsbröders nya smak. Men trots dylika
små missöden bredde turismen ut sig. Den
hade börjat med the Grand Tour, den
bildningsresa genom Europa till ’Italien, som
redan vid 1600-talets slut blivit vanlig
som avslutning på en förnäm ung
engelsmans uppfostran, befordrats av det
nyskapade diligenssystemet, fortsatt med resor
i hemlandet England. Nu nådde den även
Norden både genom sådana turistresor av
svenskar utomlands som brevet vittnar om
och genom utlänningars turistresor här.
Linnerhielms resor i Sverige foga sig på ett
naturligt sätt in i detta sammanhang.
Att Jonas Carl Linnerhielm inte behövt
kämpa sig fram utan fått mycket av sin
natursyn till skänks av sin sociala miljö
visar en jämförelse med brodern Gustaf
Fredrik. Denne verkar på alla sätt jämnt
och sympatiskt typisk för sin klass. Också
hos honom finner man smaken för en
idyllisk naturnjutning, på vilken kulturlivets
behag kastar sina reflexer. I ett brev till
Samuel Alf 4/ 5 1794 (på Uppsala
Universitetsbibliotek) kommer han att tala om
sitt exlibris. Det innehåller den
horati-anska devisen Inter cuncta leges, vilken
tillika ger initialerna till brodern-gravörens
namn. Denna vignett har han tagit sig
friheten att lägga med vid återsändandet av
en lånad bok, säger Gustaf Fredrik, »emedan
den föreställer ett ställe vid min å, der jag
i 8. år om somrarna oftast suttit, njutande
den oskyldiga wällust, som skugga, blomster
och rinnande vatten gifwa hwar gång jag
hwilat ifrån läsningen af en god bok och
stundom under densamma.» Jonas Carl
avviker från typen genom en oroligare
läggning och en ömtåligare sensibilitet, som
kommer honom att sträcka sig efter mera
omväxlande och komplicerade upplevelser.
Därigenom är han mera mottaglig för det
nya, får hans naturskildring ett större
register. Han skiljer sig också från brodern
genom sitt utpräglade målaröga. Han är
till sin läggning, såsom Schiller riktigt
påpekar, i första hand bildkonstnär och blott
i andra hand ordkonstnär. Denna art av
begåvning bidrar också till att förklara
hans ställning som pionjär; den nya
naturuppfattningen trängde ju hastigare fram
inom måleriet.
När det gäller att precisera hur denna
nått Jonas Carl Linnerhielm, huru, för att
begagna hans egna ord, »andra nationers
upplysning hunnit i den delen till vår
Nord», måste man sålunda uppmärksamma
tendenserna inom konsten likaväl som inom
452
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
