Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - J. C. Linnerhielms naturskildring och dess förutsättningar. Av Örjan Lindberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Örjan Lindberger
Linnerhielms reseböcker äro alla tre
illustrerade med gravyrer. Dessa äro av
skiftande värde, men i stort sett kunna de
sägas ge ett mindre direkt och omedelbart
uttryck för hans naturkänsla än vare sig
akvarellerna eller breven. Detta är inte
att undra på, om man beaktar att de
genomgående tillkommit åratal efter resorna,
genom ett slags översättning av de under
dessa gjorda akvarellerna och teckningarna.
Vidare var Linnerhielms erfarenhet av de
olika grafiska metoder han begagnade i
varje särskilt fall ringa, då han började sitt
arbete. I fråga om den vanliga
strecketsningen, som han begagnade i den första
boken, kan man emellertid se hur hans
teknik efter hand blev säkrare, och
illustrationerna i slutet av denna volym torde vara
hans bästa gravyrer. Här finns något av
det lätta och skiftande spel av belysningar
som Linnerhielm hade så fint öga för. I
aquatinterna i den andra boken är det
genomgående en mera schablonmässig
kontrast mellan tunga skuggor i förgrunden
och en skarp och onyanserad belysning i
fonden. Luften är inte svensk i dem; de
påminna ofta om hans tidiga lavyrer. Vad
slutligen mjukgrundsetsningarna i den sista
boken beträffar så ursäktar sig Linnerhielm
själv i förordet för deras relativt torftiga
beskaffenhet; han har till följd av sin
nedsatta synförmåga måst välja en teknik som
var så litet ansträngande för ögonen som
möjligt.
Emellertid skulle Linnerhielms resor inte
vara vad de äro utan gravyrerna. Tack
vare gravyrerna tillhöra de en bestämd och
under det senare 1700-talet mycket
uppskattad genre: den pittoreska resan. Som
Fritjof Hazelius påpekar i sin studie över
Belanger har Linnerhielm äran av att
introducerat denna genre i Sverige. Man kan
knappast anta, att han var omedveten om
detta och att gravyrerna kommit till av
en nyck.
Hazelius har tecknat genrens historia i
Frankrike; det första arbete där
titelformuläret förekommer är d’Argenvilles Voyage
pittoresque de Paris på 1740-talet, som är
ett slags illustrerad vägvisare genom staden.
Man skönjer här sammanhanget med den
topografiska litteraturen och med turismen.
Om man går tillbaka till ännu äldre
resehandböcker som L’Ulysse frangois och Les
délices de la France från senare hälften av
1600-talet skall man finna, att redan de
äro i hög grad tillrättalagda för engelska
resenärer. Med all sannolikhet stod
resebeskrivningens förvandling till en estetisk
genre i samband med de resande
engelsmännens samlarintresse; det är en lockande
tanke, att den pittoreska resan på engelsk
botten uppstått ur turisternas scrap books.
I varje fall är det uppenbart, att de
pittoreska resorna äro böcker för samlare. Detta
förklarar ett faktum, som Schiller pekar på
i inledningen till sin bok: att Linnerhielms
böcker aldrig uppmärksammats mycket
inom vare sig konst- eller litteraturhistorien,
men väl på bokauktionerna.
Samlarintressena funnos på Linnerhielms tid framför
allt inom det sociala skikt som han själv
hörde till, och han har säkert haft tillfälle
att se någon av de vackra engelska
pittoreska resorna, vilka vanligen hade exakt
samma kvartformat, som han gav sina
egna.
Det är intressant att se vilken möda han
lade ned på sina böckers typografiska
utstyrsel; om Linnerhielm hade några
passioner, så gällde den första naturen och den
andra vackra böcker. Ännu under hans
sista levnadsår sitter det sistnämnda
intresset i. N. I. Löfgren som höll på med sin
Calmar stifts beskrifning korresponderade i
anledning härav med honom 1827 och 1828;
breven finnas numera i
Vitterhetsakademiens arkiv. Linnerhielm var ytterst
intresserad för saken, och han föreslog strax
att boken skulle förses med gravyrer. »Om
sättet ej är Herr Pastorn nog kändt och
min lilla öfning kan komma till något bi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
